Betyg: 6 av 6

Blodkrämsrullad lantkanin. Vårrullar fyllda med grisfötter och bruna bönor. Hur kommer man ens på tanken? Och lyckas få det att smaka så gudomligt gott?
Första intrycket av den ruffiga kalkbrottsön vid inloppet till Södertälje är inte överdrivet insmickrande. Men vi har inte mer än satt oss på terrassen med den föreslagna fördrinken (rosa champagne, 165 kr glaset) förrän vi börjar inse varför Oaxen har blivit en kulinarisk vallfartsort och utsetts till Sveriges bästa restaurang.
Nere vid bryggan anländer matsugna besökare med motorkryssare, segelbåtar och sjöflygplan på den solkrusade Himmerfjärden. Inne i kalkbrukets före detta disponentbostad förstärker matsalarnas stilsäkra och lågmälda inredning den andaktsfulla stämningen.

Förväntningarna är höga – ändå överraskas vi positivt av bonusrivstarten: utsökta små aptitretare som terrin på hummer och torsk, consommé med en miniatyrkub egg royale och krispiga vårrullar att doppa i dragonsås.
Personalen, som smyger runt i jordfärgade linnedräkter, är ytterst kunnig och vänlig. De byter bestick med vita bomullshandskar, stryker bort brödsmulor med silverkniv och berättar gärna och stolt om de gastronomiska konstverken. Någonstans mellan dillbriochen med sojabönspuré, getostkrämen i maltsaltade sockerkulor, blåstångsskummet och den björkriseldade spetskålen tappar vi tråden. Det går inte ta till sig alla detaljer.

Ibland kan man känna sig en aning matt på denna närmast maniska påhittighet och undra om kökschefens experimentlusta är frukten av för många sysslolösa vinterkvällar i skärgårdsmörkret. Men även den mest surmagade måste kapitulera inför den fulländade kokkonsten. Som korgen med fem sorters nybakta smakrika bröd – serverat med hårdkärnat smör. Som det imponerande urvalet av kaffe från Brasilien, Jamaica, Etiopien och Acehprovinsen i Indonesien – färskpressat vid bordet. Som listan med 26 sorters handplockade röda, gröna och svarta teer från Kina.

Det långväga blandas med det lokala: honung och örter från Oaxen, ost från Järna, sparris från Hörningsholm och en lysande ale från Nynäshamn.
Vinkällaren har lika imponerande bredd. Till varje rätt finns ett utvalt vin angivet – och den rekommendationen kan man tryggt följa. Vi njöt särskilt av en Châteauneuf-du-Pape till den mjölksockerstekta marulken och tyska underverket Würtz Chardonnay Weingut till den basilikahalstrade torsken. Utsökt var också det specialimporterade vin de naturel från Rasteau till den varma tranbärschokladen.
Smakar det så kostar det. Ett par som väljer avsmakningsmenyn med vinpaket får en nota på drygt 4 000 kronor. Ändå känns det prisvärt. För bättre än på Oaxen äter man inte i Sverige 2006.