Betyg: 5 av 6

På Ulla Winbladh sitter matkulturen i väggarna som restes för mer än hundra år sedan i samband med 1897 års storstilade Stockholmsutställning. Drömläget på Djurgården skulle säkert locka folk även utan de ambitioner som nu präglar krogen, så därför är det extra roligt att kärleken till råvaror och detaljkvalitet genomsyrar atmosfären.

Legendariska krogprofilen Nils-Emil Ahlin tog över på 90- talet och hans ande vilar ännu över restaurangen, som är folklig och välkomnande utan konceptuell prestige. Med sina otaliga prång är det en finkrog für alle, med menyalternativ för alla plånböcker.

Allra mest gläds vi åt den absolut underbara servicen. Så grundmurat vänlig och närvarande, tryggt självsäker och ständigt med glimten i ögat. Omtanken känns fullständigt naturlig och otvungen, utan påklistrat och inlärt gästfjäsk.

Och maten håller genomgående hög klass. Skagenröran måste vara en av Sveriges bästa, och korven på hummer och gös är en kulinarisk upplevelse. Oxfilén är perfekt, med sin sagolikt dragoniga bearnaisesås, medan kalvsteken är ganska blek. Ullas hemgjorda älgkorv med svamp och rökt oxmärg är en bastant upplevelse. Den mandelstekta Lofotentorsken är skickligt tillredd, dock med aningen för mycket curry. Den friterade havskräftan är en dröm, liksom den ovanliga friterade ansjovisen.

För sillälskaren är det annars den rejäla sill- och strömmingsbuffén som gäller, där inlagd stekt strömming är en av höjdpunkterna. Tre egna snapskryddningar finns, bland annat fylliga Ullas akvavit.

Desserterna vill vi dock ha mer smakrika. Moussen på mörkchoklad hade haft plats för ännu mer choklad, och lakritsglassen tydligare lakritssmak bredvid hallonsorbeten.

Ölutbudet är varierat och vinrekommendationerna är klockrena, även om vinlistan kunde byggas ut en smula, särskilt vad gäller glaserbjudandena.

För Ulla Winbladh höjer vi, mätta och belåtna, gärna en skål.