Betyg: 5 av 6

Sturehof har ett koncept som få krogar i stan kan matcha. Man gillar att sitta där både för att det är spännande – man vet aldrig vem som kan ramla in – och för att maten håller hög nivå.

Dessutom gör själva lokalen att det känns som om man vore i Paris. Den ganska stora och väl upplysta matsalen, personalen som ilar fram och tillbaka i sina vita och aprikos jackor med guldepåletter, de stiliga skaldjursplatåerna och trängseln mellan borden för ­direkt tanken till franska brasserier. Det är hållbart och befriande fritt från trendängslighet. Jonas Bohlins numera insuttna inredning har fått en patina som skänker än mer atmo­sfär åt hela matsalen.

Den innehållsrika menyn består av rätter som vilar på en rustikt gedigen tradition. Trots att tonvikten ligger på fisk och skaldjur återfinns en riktig höjdare bland kötträtterna: välj den rödvinsbräserade oxbringan med sina klassiska bourguignontillbehör när den finns på menyn.

Toast Skagen och Dalarömacka är stående inslag på menyn och de håller alltid måttet. Det pepparstekta hjortinnanlåret med vackert gult havtornskokt äppelmos förenar trend och tradition på äkta Sturehofskt vis. En av menyns dyraste rätter är grillad piggvar med tryffelhollandaise, helt korrekt tillagad men utan det lilla extra som skulle motivera ett pris på 395 kronor. Mer valuta för pengarna får man med Sturehofs egen mustiga bouillabaisse.

Också desserterna är klassiska och håller pålitlig kvalitet. Ett extra plus för den hem­vevade urläckra vaniljglassen som ingår i ”hofdesserten”.

Prisläget är sympatiskt varierat. Du kan slå på stort om du vill det men även äta en riktigt bra husmansrätt som inte är mycket dyrare än vad en lunch i city kostar numera.

Rätterna kommer rullande i snabb takt och servicen är rask och uppmärksam. Men ­ibland känns det som om det hela är allt för väloljat och invant. Den lilla gnistan, det lilla extra engagemanget, som gör ett krogbesök till ­något alldeles utöver det vanliga, saknas just nu på Sturehof.