Stallmästaregårdens läge har aldrig känts så centralt som idag – de gamla gulmålade byggnaderna ligger i princip mitt i den växande stadens epicentrum. Till vänster byggkaoset vid Norra stationsområdet och till höger de välbeställda Vasastansbornas favoritjoggingstråk längs Brunnsviken.

Här har bedrivits gästgiveri i 400 år och i mitten av 1900-talet bestämde Tore Wretman den inriktning som värdshuset, numera tillhörande bröderna Catenaccis Nobiskoncern, har haft i mer än ett halvt sekel. Men nu blåser det andra vindar i köket, även om både nytänkandet och ambitionerna är helt i Tore Wretmans anda.

Renoveringen i våras har satt spår både i miljön och på tallriken. Inredningen går i mjuka varma toner och de gamla takbjälkarna har frilagts så att hela lokalen har fått högre takhöjd och känns luftigare. Personalen är påpasslig men inte insmickrande och stämningen lagom familjär. Maten tillagas med inspiration av det nya nordiska köket, det som bygger på kött från naturligt uppväxta djur, grönsaker och vilda örter som vuxit runt hörnet.

Flera av förrätterna är utmärkta med bra smakkombinationer och vackert presenterade. Bäst gillar vi den friterade ansjovisen serverad med minikroppkakor, sötsyrlig lök och rölleka.

Vi saknar vegetariska alternativ. Den som äter fisk har dock flera rätter att välja på. De flesta skulle vinna på lite mera salt, något som man ju dock själv kan avhjälpa vid bordet. Vi får en ljuvligt mjäll björkrisrökt salmalax med libbsticka men både den och det halmade lammet hade gärna fått ha mer smak av sina speciella tillagningsmetoder. Smörslungad skalpotatis serveras till flera av rätterna, ett tillbehör som är lite för klumpigt och rustikt.

Dessertlistan har bestått Krogguiden med mycket varierande upplevelser. En smulpaj blir en bittert besk besvikelse medan glassen med hasselnötter, brynt smör, ekmossa och äpple är perfekt. Havregrynsgröten med vinbärssorbet och honungsmjölk är en dessert som köket behöver jobba mer med; kanske knapriga karamelliserade havreflingor skulle passa bättre till sorbeten.

Det är roligt att en gammal klassiker som Stallmästaregården törs förnya sig. Med lite mer finslipning av vissa rätter kan det här bli riktigt bra.