Vid det öppna köket, en halvtrappa upp från baren, har Bar nombre ett så kallat chefs table med plats för ett sällskap på tolv personer.
Foto: Ingvar Karmhed
Tre bröder har intagit Odengatan 36. Det som i fem generationer varit en thailändsk restaurang har nu blivit Bar nombre, ett kryptiskt namn även för en krog med tydlig spansk inriktning på bar och meny – och ännu mer kryptiskt här, då man får leta både länge och väl efter det spanska i maten. Men mer om det senare.
Från gatan ser det ut som att detta är ännu en bar i mängden. Fönstret mot gatan är stort, borden är höga, färgerna lite murriga. Halvtrappan upp mot det öppna köket med plats för åtta personer vid ett så kallat chefs table gör att vi anar att detta är en krog som har något att visa upp. Här skulle vi vilja sitta. Men eftersom vi är ett sällskap på två blir vi hänvisade ner i källaren. En annan kväll får vi sitta i baren eftersom det är helt tomt nere i matsalen. Med textilier, levande ljus och ett begränsat antal bord är det mysigt om det är trångt, ekande trist om det är tomt.
Bemötandet är avslappnat och personligt, en av bröderna berättar att de vill använda närproducerade råvaror i säsong och servera mat med inspiration av det spanska köket.
Och det börjar bra när vi till den smakfulla brödkorgen serveras ett lagom salt, och nästan farligt gott, chorizosmör. I vinlistan hittar vi också ett digert utbud av spanska viner, och alldeles lagom söta cavadrinkar. Men sedan tar det spanska slut. Det gör alls ingenting men lite tydlighet vore lämpligt, det är lätt att förledas tro att det är hit man ska gå om man vill känna spanska smaker.
Å ena sidan är attityden charmig och ambitiös. Rätter som ska bort från menyn (som uppdateras var åttonde vecka) reas ut. Vi serveras en fin amuse bouche och gösen med hummerbuljong, mandelpotatispuré, fänkål och svartrot är en smakfull anrättning med uppenbart bra råvaror som tillagats på bästa sätt.
Å andra sidan är vissa smakkombinationer lite menlösa, som reninnanlår med en nästan kvalmig örtsås och syltad lök utan tuggmotstånd. Vid vårt ena besök glöms det bort att vi ska få smaka på vinet, vid vårt andra är uppmärksamheten total.
Samtidigt känns det självklart att ena brorsan kommer fram och tar oss i hand när vi går.



