Betyg: 3 av 6

Porten är tung och trappan smal men väl inne i restaurangen möts gästerna av tegelvalv, levande ljus och en historisk atmosfär. Här har drivits krog sedan 1600-talet.

Fem små hus fick sitt nuvarande utseende 1969 och det känns som om tiden har stått still sedan dess. Delvis beror det på serveringspersonalen, som består av män och kvinnor i mogen ålder, omhändertagande och gemytliga. Kunniga och befriade från den besserwisserattityd man ofta möter på mer trendiga krogar.

Menyn är konventionell och bjuder inte på några överraskningar. De flesta rätterna bygger på klassiska svenska råvaror med en och annan avstickare till det franska köket. Det märks att målgruppen är internationell – här ska alla hitta något som passar.

Tyvärr innebär det en slätstrukenhet som har spritt sig även till tillagningen. Det saknas stil och finess i både uppläggning och smak. Inget sticker ut, inget tyder på att någon har försökt tänka till lite extra för att ge en minnesvärd matupplevelse.

I en så klassisk miljö finns förstås SOS – smör, ost och sill – bland förrätterna. Rätten är habil men för en sillälskare är det lite väl försiktiga smaker. Samma sak gäller lökpajen med fetaostkräm och grönärtssoppan med bacon – smakerna är förvånansvärt bleka och ointressanta.

Husets paradrätt, som har funnits på menyn i 42 år, är kalvfilé Anna Lindberg. Köttet är perfekt tillagat, mört och smakrikt. Men den tillhörande murkelsåsen och potatisgratängen har långt kvar till köttets utmärkta nivå. Också övriga huvudrätter, som ligger strax över 300-kronorsstrecket, gör oss besvikna. Det gäller såväl ankbröstet som renfilén med portvinssås – även om köttet är mört, så är rätterna som helhet småtrista.

Inte heller desserterna imponerar. Här är det bästa valet de utmärkta ekologiska delikatessostarna från Skärvångens bymejeri. Köket har dessutom förstånd nog att servera dem tempererade, så att deras doft och smak kommer till sin rätt.

Fem små hus kommer man ihåg för den speciella miljön medan maten försvinner bort i ett konturlöst töcken. Både stockholmare och turister skulle förtjäna något bättre på tallriken i denna historiska lokal, något som är tillagat med mer omsorg och kärlek.

LÄS MER: Rykande nära full pott