Betyg: 4 av 6

Vid ett av våra besök är det stimmigt, trångt och tätt mellan borden – ändå känns lokalen förvånansvärt luftig och stämningen är på topp. En annan gång är vi där tidigt och lugn råder men det dröjer inte länge förrän stället fylls. Gästernas blandning är trevlig. Här möts människor i olika åldrar och skiftande stil. Turister och tanter med lagt hår sida vid sida med kompisgäng och par.

Tidigare låg här Östermalmspopulära Ett litet hak. Med nya ägare förvandlades, föga förvånande, stället till en bistro. Generellt har Krogguiden för länge sedan tröttnat på att ALLA restauranger ska kalla sig bistro. Men även i denna genre finns olika nivåer. Napolyon karaktäriseras av bra mat till rimliga priser.

Råbiffen till förrätt är en frisksmakande fullträff. Den generösa löjromstoasten med klassiska tillbehör liksom ankleverterrin, framstår som rena fynden jämfört med på närliggande etablissemang. Varmrätten boeuf bourguignon lämnar vi däremot halväten för att den är för mesig. Perfekt tillagad är torskryggen vars kött skiktar sig vackert. Oxfilé Provençale är en mör och smörig njutning för två.

Till vår belåtenhet serveras crème brûléen något ljummen, med perfekt konsistens och knäckighet. Så långt allt bra.

Där stället haltar är servicen.

Vid ett av våra besök har vi bordet begränsad tid. Vi förklarar för personalen att vi känner oss lite stressade. Ingen fara, får vi veta, vi ska hinna med en trerätters ändå. Trots överenskommelsen glöms vi bort. Först dröjer det en evig tid innan vi får beställa. Nästa gång faller dessertbeställningen mellan stolarna. Droppen blir när att vi får grannbordets nota.

Dock räddas det hela upp av oklanderlig omsorg och vederbörlig kompensation på notan – men ändå.Lägg därtill att vi vid vårt lugnare besök också upplever att den kunniga personalen står och småpratar sinsemellan och missar små väsentligheter som sockret vi ber om till kaffet och att säga tack och hej när gäster passerar förbi dem på sin väg ut från lokalen.

Troligen är det den senaste tidens positiva uppmärksamhet som utmanar krogen. Det trevliga stimmets baksida som varje populärt ställe måste orka klara av.