Greken på hörnet har det mesta som man vill att ens grekiska semesterortsrestaurang ska erbjuda men så sällan gör.
Betyg: 4 av 6
Den har några år på nacken nu, Greken på hörnet. Precis som den allmänna Greklandsvurmen - det var ett tag sedan souvlaki kändes som det allra hetaste i matväg och en semester på Naxos som den absoluta lyxen.
Men ändå, det finns inget som är så avslappnande att falla tillbaka på som något tryggt och välbekant. Det behövs bara lite zorbatoner i högtalarna och mustig tsatziki för att semestergrekiskan ska börja ploppa upp i huvudet.
Greken på hörnet har det mesta som man vill att ens grekiska semesterortsrestaurang ska erbjuda men så sällan gör. Inga flottdrypande fabriksstrips till grillspettet, utan istället sprött friterade potatisskivor, eller ris om man så önskar. Ovan nämnda tzatsiki är precis så välsmakande krämig som du trodde att din egen hemmagjorda var tills du påmindes om motsatsen.
Men fiskrätterna kunde ha varit fler än en något torr grillad svärdfisk, stekta bläckfiskar och tre variationer av miljömässigt inkorrekta jätteräkor. Detsamma gäller de vegetariska alternativen, grekisk bondsallad samt stekt aubergineskiva med grönsaker och feta. Den vegetariska varmrätten smakar bra tillsammans med svärdfisken, på grekiskt vis plockar vi från varandras tallrikar (åtminstone sades de oss under en Kretasemester för länge sedan att det var så man gjorde), men blir ensam lite fattig.
Vi plockar också förtjust bland smårätterna som saganaki, gratinerad grekisk fårost som skulle kunna ha haft lite mer sting, och tallriken med tsatziki, auberginedip, taramosalata (fiskromsdip), vinbladsdolmar, kryddad fåroströra och stora vita bönor.
Visserligen är köttet bra i såväl Grekens bondfilé gjord på oxfilé som på Fileto Arni av lammfillé. Men grädd- och vitvinssåsen smaksatt med fårost och purjolök till oxfilén och dragonsåsen till lammfilén har en fadd smak så att man nästan förleds att tro att grunden utgörs av halvfabrikat.
Portionerna är överlag stora och efter att i inledningen grundat lite för mycket med vetebrödet, i tron att det var lika luftigt som mycket butiksköpt, orkar vi inte ens snegla på efterrätterna som bland annat innefattar den klassiska yoghurten med valnötter och honung, men även husets special - chokladmousse med limekräm och kokosbotten, som så här efter ett dygns idisslande lockar ögat.
Vi rullar ut på Tjärhovsgatan med bouzouikimusiken ringande någonstans i bakhuvudet och en Greklandssemester inte längre så långt framför oss.
