Vackra sommarkvällar är det fullsatt på Villa Källhagens uteservering, vackert belägen vid Djurgårdsbrunnskanalen.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Betyg: 5 av 6
På Villa Källhagens lummiga uteservering är det ofta fullsatt vackra sommarkvällar. Inomhus äter man i en modern och ljus miljö med väggar i vilsamt grönt och vackra takkronor i järnsmide. En fräsch och sober, om än en aning anonym fond för mat och dryck.
Här blandas större sällskap av arbetskamrater eller födelsedagsfirare med par och mindre grupper av gäster. Personalen är artig och diskret och rätterna anländer nära nog slag i slag på ett effektivt, vältajmat men något opersonligt sätt.
Det förekommer knappast några missar i vare sig service eller matlagning. Smakmässigt är vi i mycket säkra händer. Man har tänkt till för att doft, smak och synintryck ska ge en riktigt bra helhetsupplevelse. Det är gott och det är vackert på tallriken. Och det är i säsong.
Följaktligen är den vita, gotländska sparrisen en höjdare serverad med en rik tryffelsmörsås och med knapriga nötter som kontrasterande konsistens. Sallad caprese serveras med väl tempererade röda och gula körsbärstomater, fin buffelmozzarella och doftande basilika. Lammterrinen är aningen torr men det vägs upp av den medföljande getostkrämen med en charmant parfymerad touch av rosmarin.
Varmrätterna gör oss också glada. Gödkalventrecôten med vit sparris, rödbeta och tryffelsmör är en vällagad och harmonisk komposition, den halstrade hälleflundran har både smak och känsla av västkustsommar och den grillade regnbågsforellen serveras med dillhollandaise med exakt rätt smörtyngd och utmärkta primörer. Däremot saknar vi lite finess i den annars mycket välsmakande Biff Rydberg – oxfilén kunde gärna vara finare skuren än de kalopsstora köttklumpar som ligger på tallriken.
Desserterna är pricken över i. Hallonchokladterrinen är inget mindre än en smaksensation. Den syrliga yoghurtmoussen med rabarberkompott, mandelmaräng toppad med jordgubbar samt rabarberglass är den godaste efterrätt vi ätit på många år och den generöst tilltagna biten rabarberkaka med mandel och kardemumma står inte långt efter.
Köket går mer åt det klassiska hållet än åt det innovativa. Och man gör det bra – säkert, stabilt, gott och välkomponerat.







