Betyg: 4 av 6

Mycket riktigt - en kväll på Café Piastowska är som en resa bakåt i tiden, till Östeuropa mellan världskrigen. Den förtrollande stämningen lockar alla slags romantiker: män i svepande sidenhalsdukar med outgivna diktsamlingar i byrålådan, förälskade par och en herre som tycker allt var bättre förr. Senare på kvällen kommer ett gäng trogna stammisar, romantiska klubben.

Inredningen är rustik i mörkt trä. Borden är täckta av giftgröna spetsdukar i nylon och dukade med rosenmönstrat porslin. Överallt flammar levande ljus. Den lilla matsalen är fullproppad med saker att titta på och man anar att varje ting har sin egen historia: skeppsmodellen, kasperdockorna och gobelängerna på väggarna. Intill bardisken hänger en guldinramad uniformerad anfader med respektingivande utseende.

Till tonerna av Chopins pianomusik slår vi oss ner på de rikt utsirade stolarna med trasiga rottingryggar och blir genast serverade soppa.

En av oss invänder stillsamt att vi ännu inte beställt.

- Här äter vi alltid soppa, får vi höra.

Potatissoppan är rykande het med små bitar av rökt fläsk i, mat för en kall, blåsig dag. Vi frågar om receptet men det är förstås mycket hemligt och har gått i arv i generationer.

Maten är enkel och rustik. Populärast är ”polsk middag”: soppa, dagens varmrätt (denna kväll köttgrytan bigos med surkål och potatiskaka), vin eller öl.

På à la carte-menyn finns bland annat entrecôte med gräddsås och kapris, schnitzel med surkål och champinjoner eller blinis med lax och stenbitsrom, allt lagat med generösa mängder smör och serverat i rejäla portioner. Den som vill ha något mer genuint polskt, som exempelvis komage eller hare, kan beställa det i förväg.

Det är svårt att orka efterrätt efter en sådan mastig middag men kanske en kaffedrink? Exempelvis Café Hetmanski med konjak och en uppvispad äggula?