Betyg: 3 av 6
Ibland vill man bara äta god mat. Då brukar vi gå till Moldau. Ett stenkast från betongen och bruset vid Hornstull ligger ett stycke Tyskland, fridfullt beläget vid Bergsunds strand. Sommartid kan man sitta på uteserveringen och titta ut över Liljeholmsviken och dricka en pils. Här serveras rätter från det centraleuropeiska köket med tonvikt på det tyska. Det är bra råvaror och vällagat, men någon mathöjd eller experimentlusta får man leta efter och det är vi i det här fallet tacksamma för.
På Moldau har man genomfört den tyska illusionen fullt ut. Hermann och Christine, med rötterna i Österrike, vet vad som krävs för att skapa känslan av ett riktigt Gasthaus. Inredningen är lika förskräcklig som maten är smaklig, och går i grovhugget trä med skämtsamma inslag som pelare i form av dragspel och fioler. Det är riktigt smaklöst och självklart helt rätt.
Huvudnumret på
Moldau är schnitzel, eller rättare sagt schnitzlarna. De finns i en mängd olika varianter som Wiener, Schweizer, Prager, Grazer, ja till och med i två vegetariska varianter i form av panerad ost och zucchinischnitzel. Vår favorit är den klassiska Wienerschnitzeln som är en överväldigande skiva tunt, mört kalvkött med en ljuvligt fluffig panering. Till detta kan man välja potatis i olika former, där Moldaus variant av rösti är alldeles förträfflig.
På menyn finns också klassiska rätter som bratwurst, gulaschsoppa och fläskköttsrätter, men mer intressanta är de som döljer sig under rubriken ”Moldaus special” och som måste beställas två dagar i förväg. Schlachtplatte, slaktartallriken, är en dröm för köttätaren med ugnsstekt fläskkarré, bratwurst, bacon, blodkorv och leberkäse. Schweishaxen, den grillade fläskläggen, är ett av de trevligaste sätten att äta gris på och en rätt som är sällsynt på krogen och knepig att själv laga till. Haxen på Moldau är en rejäl lägg med knaprig svål och ett mycket mört kött
som varierar i smak och konsistens beroende på var på benbiten man äter. Till detta serveras en utmärkt surkål, saltgurka med bett, sky och en knödel som bara en tysk kan älska.
Portionerna är som sig bör, rikliga, varför det inte alltid är läge för en förrätt. Förrättslistan är också kort med bland annat en mustig ungersk gulaschsoppa, en syrlig gurksallad med gräddfil, men kanske passar det allra bäst med en brezel och lite saltgurka tillsammans med en pils eller weissbier. Både öl och vinlistan är kort, men hyfsat bra utvald, och rymmer en del udda österrikiska pilssorter, såväl som en del viner från denna del av världen. Missa inte den fruktiga obstlern på aprikos, som är något av ett måste till den kraftiga maten.
Av någon anledning orkar man alltid med en efterrätt, även efter en sådan här måltid. En luftig och lagom söt apfelstrudel, serveras ljummen med vaniljglass och en klick lättvispad grädde. Tillsammans med ett sötsimmigt eiswein, är den given. Men vi har också en viss förkärlek för
Kaiserschmarren, denna äggrika, hackade pannkaka som var Kejsar Franz-Josefs älsklingsefterrätt. Tyvärr måste även denna beställas i förväg och vi orkar givetvis inte äta upp hela portionen, men det är mödan värt. krogguiden@svd.se
Krogtesterna sker i samarbete med tidningen Gourmet
