Betyg: 5 av 6

Den som gillar stora portioner av pasta eller en rejäl köttbit bör välja en annan italiensk restaurang än Divino. Här visar man istället prov på det moderna och eleganta italienska köket. Detsamma gäller inredningen. Den nya ägaren Greger Hagelin, grundare av Wesc, har stramat upp lokalen. Vita väggar ramas in av svarta snickerier. De högsmala Tom Dixonstolarna är visserligen omslutande att sitta i – men tar över rent estetiskt och vägg- och takarmaturerna är märkliga. Plus för collagetavlorna och de marmorklädda trappnedgångarna.

Trots invändningarna råder en välkomnande och avspänd stämning, vilket har med den vänliga och kunniga personalen att göra. Från det att man kliver in i lokalen till dess att man går möts man av en sorts lågmält närvarande service som är långt ifrån självklar i Krogstockholm.

Maten utgörs av avsmakningsmenyer. Vid ett av våra besök uppdelade i fyra, sex eller åtta rätter. Vid ett annat i tre, fem eller sju. Till detta erbjuds vinpaket som verkligen kan rekommenderas.

Innan paraden av rätter börjar serveras vi några amuser där profiteroler med himmelsk tryffelsmakande färskost följs av ett fluffigt parmesanskum med panchettasmulor och gräslök – så gott att vi blir tårögda.

Pilgrimsmusslan i den ena innovativomenyn serveras med tryffel och blomkål och är perfekt spänstig i konsistensen. Krispiga tärningar av blodpudding saluförs som sanguinaccio och är vansinnigt bra till den vita sparrisen med brynt smör och hasselnötter. Smakerna förhöjs perfekt av vinpaketets utvalda toricella från Toscana. Lyckliga blir vi av rödingen med en fin puré på selleri, sötma från sultanrussin och friskhet från den friterade sellerin.

Vi skulle kunna orera vidare i oändlighet om de vackert presenterade rätterna där såväl smaker som färger för årstiden gick i vårgrönt. Dock efterlyser vi aningen mer smakvariation då vissa rätter emellanåt upplevs lite lika.

Fem versioner av passionsfrukt är en värdig avslutning liksom rabarberparaden med lakritsglass. Friskt, fräscht och överraskande.

Avsmakningsmenyer kan på vissa ställen vara så spektakulära att man känner att ”nu har jag gjort det här”. Den känslan får vi inte här. Divino är en finkrog med ambitioner men upplevs som en mysig kvarterskrog – dit man gärna återvänder.