Betyg: 4 av 6

Nedanför Fridhemsplan ligger kvarterskrogen med samma namn som sin egen adress: S:t Eriksgatan 1. När vi kliver in genom dörren får vi känslan av att stiga in i någons vardagsrum och den känslan håller sig kvar hela kvällen, särskilt när värdparet själva slår sig ned vid ett av borden. Inredningen är skönt otrendig, med en omaka samling möbler och spel för hugade barnfamiljer.

Och maten är genomtänkt och alldeles förträfflig. Bland förrätterna saknar de grillade tomaterna med pepparrotsdressing visserligen smak av pepparrot, men sniglar provençale har desto mer arom av färska örter och vitlök. Svampsoppan är perfekt i konsistens och smak. Till den serveras en liten baguette med serranoskinka och grillad paprika på färskost.

Bland huvudrätterna är den smörstekta rödingen med kantarellstuvning fin, även om klyftpotatisen till är rätt ordinär. Samma potatis ackompanjerar även det knaprigt stekta ankbröstet med balsamicomarinerade frukter. Köttet är precis lagom rosa, liksom lammracksen, som serveras med linser kokta i rödvin och en distinkt smak av kanel. Samt, påpekar kocken, ekologiska fikon – vilka även återfinns på ostbrickan med brie och ljuvlig gruyère. Det är ett utmärkt val, medan äppelkakan med vaniljglass är mindre spännande. Däremot kan vi knappt få nog av den lena och söta lingonpannacottan med sitt täcke av rårörda syrliga lingon.

Det här är både en restaurang och vinbar och de flesta viner, väl utvalda, säljs glasvis i rejäla skvättar. Krögaren själv berättar med stort engagemang om vinerna, och både han och hans fru är trivsamt närvarande hela kvällen. Hade de inte hetat Anders och Barbro hade man omedelbart känt sig förflyttad till en avsides gata i ett parisiskt kvarter.

Man får en känsla av att ägarparet lever sin egen dröm om en gammaldags kvarterskrog. Det framgår om inte annat av ställets hemsida – som tyvärr kan skrämma bort vem som helst med pretentiösa beskrivningar av vad som i verkligheten är en sällsynt opretentiös och välkomnande miljö