Gamla Enskede Matbod är en förtjusande kvarterskrog med inkännande och vänlig service.
Foto: TOMAS ONEBORG
Betyg: 4 av 6
Chez-känslan infinner sig direkt. Man kommer via en entré, som känns väldigt privat, rätt in i ett trivsamt inbott vardagsrum. Här inne råder ett behagligt förortslugn. Hopplockad, vitmålad inredning. Lokal fotografs verk hänger på väggarna. Pinnstolar. Stora fönster mot den lilla parken och kyrkan. Bra akustik. Varde frid.
Med ett stilla leende granskar man den trevliga menyn, där de flesta rätterna är väl bekanta. Gamla Enskede Matbods kök är mer tryggt än innovativt. Och det är inget fel med det. Men det finns en korrelation mellan kulinariskt nytänkande och lusten att ta en omväg. Med traditionellt tillredda rätter som gubbröra, rimmad lax, strömming, entrecôte och pepparstek på matsedeln minskar nyfikenheten, upptagningsområdet och attraktionsradien.
Enskedeborna har dock fått ett suveränt vattenhål, en förtjusande kvarterskrog. Maten håller god klass och det mesta är vällagat. Förrätterna är generösa, som gubbröran på kavring och den fylliga kräftsoppan. Men det lyfter inte riktigt och detta omdöme gäller även sniglarna som saknar den rätta vitlöksssältan.
Dagens fiskfångst var dock en varmrättshöjdare vid Krogguidens bägge besök: Först en perfekt röding med trattkantareller och sedan en Västerhavstorsk med röd- och gulbeta samt spetskål och en välbalanserad rödvinssky, också denna kärleksfullt tillagad.
De klassiska kötträtterna får godkänt, men har liksom ätits förut. Förut-upplevelsen återkommer också när det gäller vinet. Gott så – visst uppskattar man att få slappna av med lugna favoriter ibland. Men även om vinet är bekant vill man gärna smaka av det. Vid ett av våra besök missades denna rätt basala servicedetalj.
Annars är just servicen en av krogens styrkor – inkännande, vänlig och uppmärksam. Inget stör friden, inte heller efterrätterna. En äppelpaj som smakar genomsnittligt hemmalagad, liksom chokladfondanten och crème brûléen. Stabilt och föga upphetsande.
Man lämnar Matboden med ro i själen. Krogen är inte värd en omväg och kanske är det så det ska vara. Men schyssta handdukar på toaletten borde även en kvartersbistro ha.







