Betyg: 4 av 6

Det är nästan alltid fullt på Ristorante Italiano i hörnet Nybrogatan-Riddargatan. Och det är ett mysigt ställe med vita, fräscha väggar, kontrasterande mörka takbjälkar och tegelinslag. Ingen musik stör det trivsamma sorlet och den som vill ägna sig åt kändisspaning kan ofta hitta ett bekant ansikte.

Personalen är vänlig och hjälpsam utan att bli alltför familjär men skulle behöva bättra på vinkunskaperna. Att ett vin är ”supergott” eller ”kanonläckert” låter ju visserligen lovande men hur det passar till just den mat vi har valt är svårare att få besked om. Och när krogen är fullsatt får vi vänta väl länge på att beställa efterrätt och kaffe.

Maten serveras, som sig bör på en kvarterskrog, utan onödiga krusiduller. Vi blir förtjusta i husets antipasto, en blandad förrättstallrik som är lagom att dela på två. Prosciutto, italienska korvar, marinerade kronärtskockshjärtan och friterad buffelmozzarella serveras med goda tillbehör. Att få till smakbalansen mellan olivolja, tonfisk och kapris i en vitello tonnato är inte helt lätt, men där lyckas Italianos kock bra.

Och skaldjurspastan ger vi en applåd. Den är en succé med den fina avokadosåsen med elegant chilihetta i fonden. Däremot har pastan med oxfilé i gräddig sås fått en alltför generös dos senap.

Vi blir på bra humör av både den grillade oxfilén, gödkalvsentrecôten och kycklingfilén. Kvaliteten på risotton tycks bero på kockens dagsform, ena gången perfekt till­lagad, andra gången är smaken av vitt vin och parmesanost obefintlig.

Varje italiensk restaurang med självaktning har förstås tiramisu på dessertlistan. Italianos variant är precis lagom i konsistens och smak och klart bättre än alternativen pannacotta och citrusmarinerad fruktsallad.

Men hoppa över kaffet på maten. Cappuccinon är en enastående smaklös historia, som misstänkt mycket påminner om pulverkaffe med för mycket varm mjölk. Märkligt, när vi skriver år 2008 och var och varannan svensk leker barista i sitt eget kök.