En tillbakalutad stämning och god mat serverades på Stallmästaregården vid kanten av Brunnsviken.
Foto: Lars Pehrson
Betyg: 4 av 6
Hagaparken visar sig från sin allra bästa sida vid ett av våra besök en solig söndagseftermiddag. Vi har bokat bord inne men kan inte låta bli att testa om det går att sitta på verandan. Härifrån har vi utsikt över Brunnsviken och alla motionärer som går och joggar förbi medan vi smörjer kråset. Även om restaurangen hyser många firande sällskap är det ofta möjligt att göra spontanbesök. Verandan är något mer avslappnad men även i matsalen råder en tillbakalutad stämning. Väljer man lugnare tidpunkter är det faktiskt ett riktigt barnvänligt ställe – om än i den högre prisnivån.
Stallmästaregården är en restaurang med historia från 1600-talet. Det sägs att drottning Kristina brukade rasta på stallmästare Ebbe Håkanssons gård. Under åren har vi återkommit till Stallis men det är inte alltid stället har levt upp till våra förväntningar.
2011 möter en klassisk men ändå modern meny med råvaror i säsong och utskrivet vilka gårdar köttet man äter kommer ifrån. Inredningen är fortfarande gammaldags stilfull, på gränsen till stel.
För alla Hagaparksflanörer är helgmenyn ett kap, med tvårätters för 325 kr och trerätters för 375 kr.
Den ljust gröna sparrissoppan ur ovan nämnda meny är mild men smakrik och serveras i en rejäl tallrik och mättar så väl att den skulle kunna serveras som en egen rätt.
Betydligt mindre är förrätten vit sparris med tempererat ägg och laxrom ur vanliga menyn. Kombinationen spänst, krämighet och sälta kräver en sötma och syra som utlovas men uteblir i smörsåsen med rabarbervin.
En fullträff är den äppelbräserade Domtagrisen, stekt i sin egen fettkappa, som smälter i munnen. Även den sotstekta hälleflundran är en höjdare med musselgrädde och vattenkrassesås som fina smakbrytare. Den hängmörade entrecôten serveras dock alltför stekt – torr och svårskuren – trots att vi bett om medium/välstekt. Lammsadeln med stuvade nässlor, toppmurklor och kajplök är en härligt vårrätt. Trist dock att behöva skära bort så mycket fett.
Den fulländade efterrätten med vårspäda rabarber, sorbet med smak av jordgubb, maräng och lavendeldrömmar gör att vi vill tillbaka snart, innan rabarbersäsongen är över.
Trots att allt inte är perfekt gillar vi Stallis. Vi blir väl bemötta av proffsig personal, får provsmaka vinet även när vi beställer per glas och allt går i ett lagom söndagstempo. I sommar återvänder vi för att njuta av stans mysigaste uteservering.








