Denna institution bland mysiga ställen i Stockholm håller stilen. Oavsett årstid är det alltid rätt att slinka in på Blå porten för att fika eller äta. Den L- formade byggnaden är den givna mötespunkten för Djurgårdsflanören och Liljevalchsbesökaren. Själva går vi dit efter ett Skansenbesök. Vädret visar sig från sin soliga sida så vi kan slå oss ner i den luftiga trädgården – där barnen sedan kan ströva omkring och leka när de tröttnat på att sitta stilla.

Konceptet har funnits länge liksom de flesta rätter och kakor. Först kommer den långa buffén av bröd och bakverk. Sedan disken där man beställer mat. Det är självbetjäning och man tar sin bricka. Lämpligen har man valt sittplats innan man handlar mat – för det kan vara lite huggsexa om platser när det är mycket folk.

Maten är rustik med sydeuropeiska influenser liksom emellanåt svensk husmanskost.

Denna dag njuter vi av den kokta laxen med fransk potatissallad, liksom av lammfärsbiffar med bönsallad. Barnen får kyckling med klyftpotatis och till dessert en nötig brownie med vispad grädde. Äppelpajen med vaniljsås går inte heller av för hackor.

Det är inte ett överraskningarnas ställe, vilket heller inte behövs. Just känslan för goda tillbehör – man får ofta olika typer av inlagda grönsaker – gör rätterna tidlösa. Klientelet som går hit spänner över alla åldrar. Inte sällan kan man spana in svenska kulturpersonligheter.

Lika mycket som vi gillar att Djurgården blir en restaurerad och restaurangtät stadsdel – med Godthem och snart Vin- och spritmuseets restaurang – hoppas vi att ställen som Blå porten förblir som de är. Just prisvärdheten, de enkla långborden, de rejäla portionerna och den avspända 70-talskänslan är det vi älskar med det här stället.