Betyg: 4 av 6

Kanske ville Yngve Gamlin markera vilket år han gjorde om Teatergrillens inredning genom att välja röd sammetsklädsel på soffor och stolar. Det var revolutionsåret 1968 som krögaren Tore Wretman gav Gamlin i uppdrag att förnya restaurangen.

Men där slutar alla likheter med revolutionen. Till Teatergrillen går främst de som bor på Östermalm, och de som skulle vilja bo där, för att få sig en bit mat. Den som känner sig konservativ har flera klassiska rätter att välja mellan, medan en mer progressiv besökare kan välja från den moderna menyn.

Vinlistan är fantastisk och den villrådiga får engagerad hjälp att välja bland hur många sorter som helst. Servicen får högt betyg, vi blir väl mottagna, sedda och hjälpta tillrätta.
Därför är det så synd att maten inte håller den höga nivå vi förväntar oss och som priset på rätterna kräver. En del är fantastiskt gott, annat är rent av misslyckat.

Till förrätten med rensuovas, jordärtskockscrème och sikrom har de bästa råvarorna använts, rensmaken är framträdande och köttet saftigt. Och kantarelltoastens smörstekta svampar är stora och fina i en klanderfritt tillagad stuvning. Men varför är den lättgrillade tonfiskcarpaccion, som serveras med soja- och koriandermarinerade glasnudlar, helt smaklös?

Huvudrätterna utgörs av rejäla portioner. Allra störst är den klassiska saltinbakade entrecôten på vagnen – Notre Trolley – under en silverkupa. Och syftet med rätten är väl att entrecôten ska trancheras vid bordet, men vi ser inte skymten av någon vagn. I stället serveras vi en tjock skiva kraftigt rosarött kött som på intet sätt går att få mer välstekt. Och en alldeles för salt hummersås lyckas förstöra en annars god halstrad torsk. Trist på 365 kronor. På desserterna har vi däremot inget att anmärka.

Men det duger inte att slarva i köket, även om tillströmningen av gäster verkar vara god. Gott renommé är en färskvara, något Teatergrillen har anledning att fundera över innan bäst före-datum har gått ut.