Bistrokonceptet fortsätter att löpa som en präriebrand över det svenska kroglandskapet. Idén att erbjuda smårätter, mellanstora munsbitar och riktiga kvällsmiddagar lockar kunder från alla kategorier.

Bistro Rigoletto är ännu en sådan krog och drivs av familjen Ahlbom som också äger restaurangerna Storstad och Hotellet.

Här serveras frukost, lunch och middag från halvåtta på morgonen till två på natten. Matsalen är en omgjord biograf och inredningen fransk så det förslår. Plyschigt, rött 50-tal med schackrutiga golv. Ur högtalarna ljuder fransk musik på ett sätt som till slut nästan blir parodi mer än pastisch. Personalen kan vara franskt ointresserad om den så vill.

Det hela känns en smula påklistrat och det blir uppenbart när maten kommer in. På en genuin parisisk bistro genomsyras den kulinariska upplevelsen av närodlad mat, tillagad med mycket kärlek och känsla – till rimliga priser.

Så är det inte på Rigoletto. Prisnivån förvisso helt acceptabel och det finns inga stora plumpar i protokollet, men heller inga glada överraskningar.

Sniglarna smakar gott men inte mer, liksom ankleverterrinen. Ostronen är bra, men serveras helt on the rocks. Inget oväntat mervärde.

Den grillade fläskkotletten får vi med en liten skvätt anonym sås och en sallad med roquefort – en märklig kombination där osten tar överhanden mot den mesiga fläskbiten. Kalvschnitzeln är rätt torr medan torsken är bra tillredd, men även här är det irriterande såssnålt.

Att en portion Moules frites tillåts innehålla två musslor som inte öppnat sig är dock inte okej. Pommes fritesen är fabriksgjord vilket känns rätt väntat.

Chokladfondanten är entonigt mastig och innehållet flyter i stället för att vara av varierad konsistens. Äppel- och tranbärskompotten har en frän smak medan crème brûléen får godkänt.

En anständig vinlista, en läcker bar, ett oslagbart after work-läge, generösa öppettider och rimliga priser kommer sannolikt att göra Bistro Rigoletto till ett välbesökt hänghak. Särskilt mycket fransk espri får man dock inte. Men mätt blir man – inte minst på franska chansoner.

Sedan kan man ju alltid diskutera den rådande bistroinflationen. Numera kallas ju till och med SJ:s tågrestauranger för bistron…