Nu har vårens ojämnheter på nyöppnade Proviant, med expressobar, uteservering, bardisk och matsal, mer eller mindre försvunnit.
Betyg: 4 av 6
Sedan i mars huserar Proviant i hörnet av Sturegatan och Östermalmsgatan i annars rätt krogglesa kvarter. Här finns espressobar, uteservering och en lång bardisk som via vitkaklade pelare övergår i en brunpanelad matsal. Genom krogens stora fönster skymtar körsbärsträden i Stureparken, den gamla fattigkyrkogården som också är hemadress för en av svensk deckarlitteraturs största finsmakare – Stieg Trenter-kommissarien Vesper Johnsson. Han skulle absolut ha släpat med sig Harry Friberg till hyllade 80-talskrogen Coq Rôti som låg i just denna lokal, och det är inte omöjligt att han även hade blivit stammis på Proviant.
Fast han hade nog gjort vissa påpekanden. Som att vårens ojämnheter i både kök och servering har stabiliserats – men inte helt försvunnit. Till exempel var en beställd medium-entrecôte klart genomstekt och serverades dessutom med söndersaltade pommes frites. Knappast vad man väntar sig på en krog där kökschef och vd kommer från Edsbacka krog.
Men Proviant bjuder också på toppar. Vi äter en hänförande ankleverravioli med primörer i jordgubbsbuljong, liksom en lysande smakrapsodi i form av vit och grön gotländsk sparris med tryffelzabaione och rostade pinjenötter. En höjdpunkt på menyn är den spänstiga marulken som ackompanjeras av en smakrik kronärtskockspuré. ”Kommandantens” spätta serveras med läckert syrliga äppelbitar, mandel, dill och färskpotatis samt lite väl mycket skirat smör.
Av mellanrätterna – ett trevligt inslag – fastnar vi särskilt för den tunt skivade pata negran med terrin på melon och fläder. Vi gillar också de tio tapasrätterna som kan inmundigas i baren eller plockas ihop till förrätt. 30 kronor styck är klart prisvärt. Plus även för det nybakade brödet från Tösses på Karlavägen. Stammisarnas efterrättsfavorit är fattiga riddare. Rabarbergratängen är inte heller dum. Däremot ryggade vi aningen inför ostarna – trots en lovande blandning av morotsfärgad comté, getost, brie och kittost. De var lite torra och trista, inte så smakrika som man förväntar sig på ett ställe som Proviant. Men när vi på servitörens fråga uttryckte lite svepande kritik, ströks ostarna utan ett knyst från notan. Det är också kvalitet.
