Personalen är lagom personlig och kunnig. Problem uppstår dock för gäster som kommer i god tid före den första sittningen klockan 18.00. Precis då öppnas dörrarna och alla får snällt vänta utanför om det så regnar småspik.
Foto: Ingvar Karmhed (arkivbild)
Betyg: 6 av 6
Mat kan också handla om scenografi. Att ha en fått en stjärna av Guide Michelin förpliktigar. Just nu är det lekfull teatralitet som gäller på Lux. Mitt i matsalen huserar ett så kallat Show kitchen där en av kockarna lägger sista handen vid rätterna, ett trevligt skådespel – för de gäster som sitter med vy över händelserna. På borden står små ”laboratorier” med minimala tillbehör som gästen själv får administrera till olika rätter. Sist i raden är en mintklubba för dem med barnasinnet intakt.
Lux har en touch av lyx, från inredningen till alla välkomponerade, och dyra, rätter. Personalen är lagom personlig och kunnig. Problem uppstår dock för gäster som kommer i god tid före den första sittningen klockan 18.00. Precis då öppnas dörrarna och alla får snällt vänta utanför om det så regnar småspik.
Sedan tar matupplevelsen över. Ankan från Hagby gård kommer med ett krämbakat ägg och Gotlandstryffel toppad med en parafras på fattig riddare – en smakbomb som exploderar mot gommen. Lika njutbar är hummer från Skottland med västkustsk krabbsallad, trädgårdsnypon och libbsticka. Varmrättsgösen från Ängsö är perfekt, får smaksällskap av Mälarlöjrom och grillad siklöja och kittlar smaknerven med salta korianderfrön. Den rimmade fläsksidan framstår i detta sällskap som aningen menlös trots en rejäl dos tryffel.
En kväll varje höst presenteras en lammeny från Horsvikens gård. Så gott lamm har vi aldrig ätit, från den mest subtila filén med karljohansvamp och selleriört till den mer rustika bogen med enbärskryddad korv, jordärtskocka och broccoliskott. Också efterrätten är superb: dessertäpplen från Märsö gård med saltad lavendel – vilka bryter sällsynt väl mot varandra. Vinpaketet till detta är dock rätt blekt och består av nästan löjligt små bottenskylor vin.
Osten är ett eget, underbart register över svensk kvalitet och, liksom allt annat, ordentligt ursprungsmärkt. Hemort för varje råvara redovisas med en rörande iver. Vi får till och med veta vad den nyss uppätna grisen själv ätit (gräs) och vad den gotländska tryffelhunden heter (Ockra).
Trots några invändningar, när allt ska summeras och poängen räknas, så blir det högsta betyg av den enkla anledningen att det knappast blir bättre än så här på en svensk krog idag. Det gäller råvaror, fantasi och kunskap.
