Betyg: 3 av 6

Det är visserligen 16 år sedan Enskede Krogs nye ägare Patric Blomquist korades till Årets Kock, men hans omsorg om och kärlek till råvarorna finns kvar. Det räcker långt – Enskede Krog är en bra kvarterskrog med höga ambitioner.

Men för att locka folk bortom Enskedes horisont krävs dock lite mer fantasi och påhittighet. Menyn är trivsamt komponerad men utan några större överraskningar. De fyra varmrätterna håller sig inom samma försiktiga kulinariska fålla.

Detsamma gäller förrätterna: strömming, räkor, sparris eller löjrom. Säkra, svenska kort. Sparrisen serveras med knaperstekt bacon och en utsökt ramslöksdressing. Denna säsongsläckerhet kunde ha varit en minnesvärd njutning med lite mer uppmärksamhet i köket. Vid första besöket var sparrisen underkokt, vid det andra överkokt.

Det vilar något väldigt sympatiskt över Enskede Krog. Råvaror i säsong, smaker och texturer i spännande kombinationer. Krogens egen programförklaring är värd all uppmuntran, men den måste också infrias. Och det gör den inte när kött får ligga för länge i pannan, när taniga rödingar och annars utmärkta rödtungor dränks av sina egna tillbehör i välmenta smörexcesser.

Glass, ost och rabarber. Det är lätt att välja på Enskede Korg, inte minst efterrätter. Den som låter valet falla på rabarbern drar vinstlotten: en lysande komposition för gom och öga.

Även vinlistan är komprimerad, men väl sammansatt och rätt spännande. Det snäva urvalet av öl får med beröm godkänt. De dryckesrekommendationer vi får är träffsäkra, men både det röda och vita vinet är för varmt.

Visst vilar det en stämning av lokalt gemyt över krogen. Servicen är charmigt ojämn beroende på antal gäster – ett födelsedagssällskap kan få logistiken att svaja. Liksom ventilationssystemet. Det må så vara, men att en prisbelönt kock inte vågar ta ut svängarna mer är tråkigare.

Det borde gå att åtgärda för ett krögarpar med genuint intresse för service och gastronomisk matlagning.