Betyg: 6 av 6

”Allt till belåtenhet?”, undras det på Mathias Dahlgren. ”Hur smakade det?” är möjligen en alltför simpel fråga för superkockens joint venture med Investorägda Grand hôtel.

Att kliva in på Mathias Dahlgren är att beträda en gastronomisk teater. Man prickas av i bokningsliggaren på entrélobbyns disk framför en guldglänsande skärm av nederländske designern Job Smeets. Den som söker finner vikingamotiv och annat som kan föra tankarna till Sverige i dess myllrande ornamentik. Det svenska är grundanslaget i inredning och meny.

Fri sikt in i baren till vänster visar upp ett slags förädlad handelsbod. Mångfärgat kaklat golv, träklädda paneler och utsikt rakt in i köket där kockpojkar hastar runt Mathias Dahlgren himself. Vi hoppar upp på våra barstolar och får in varsin träbricka med meny i brunt papper. På dem skifferstenar med ekologiskt smör och en påse med dagens datum påstämplat innehållande knäckebröd.

Matbaren ska vara det lite snabbare och något billigare alternativet med mellanrätter på menyn som beställs in en efter en tills man blir mätt. De delas in i klasserna ”Från utlandet”, ”Från landet” och ”Från växtriket”. En svårighet är att avgöra vad som passar till förrätt och varmrätt. Ekologisk bjärekyckling med tryffel samt potatispuré känns mer som en fullvärdig måltid än kallrökta laxen med gurka, ingefära och rökt soja. Vi äter utsökta kroketter på nässlor. Puddingen på lantmjölk med brynt socker och sin sorbet på sur mjölk är en riktig sommardröm.

Dörren till höger om lobbyn hålls stängd – om man inte tillhör de 36 gäster som ryms i matsalen per kväll. Då ledsagas man in i en sobert grå miljö tryfferad med Grands antikviteter. Här övergår det svenska temat i exotism; i dukningen ingår Moraknivar med handtag av eneträ, blomsterdekorationen är lavar i vas av näver.

Köket strör ätbara blommor över såväl sallad från Atlanten av kammusslor, räkor samt tryffeltunt skivad sepia, som över piggvaren med kronärtskockor – luftigt delikata smaker som gifter sig med varandra.

Mer substans har lilla koppen lantägg i ugn med sparris och tryffel simmande i intensiv hönssky. Griskind med stekt korv, jordärt­s­kockor, steklök och gula kantareller är en mustig liten orgie. Det låter kanske hur svenskt som helst, men smakar himmelskt franskt.

”Allt till belåtenhet?” Så här i början av den nya restaurangens resa mot de Michelinstjärnor som tvivelsutan är ambitiöse Mathias Dahlgrens mål blir svaret: ”Ja”.