Betyg: 4 av 6

Vi vet att vi har bokat bord, men den lilla restaurangen är knökfull. Framför oss står fyra pers på kö, och våra ytterkläder hänger farligt nära maten på de närasittande gästernas bord.Oron smyger sig på – har något blivit fel med bokningen?

15-20 minuter efter vår bokningstid skickar personalen iväg ett färdigätet sällskap. Simsalabim, varsågoda. Sannolikt är trycket på Indian garden extra hårt nu, sedan den har belönats med DN:s gulddrake i budgetklassen.

Och bortsett från det ovissa bemötandet känns stimmet, trängseln och kaoset stilenligt för en indisk kvarterskrog.

Menyn är indiskt lång och föredömligt informativ. Det är tur, för personlig vägledning är svår att få. Personalen har bråttom med att klara av sina uppgifter, på bekostnad av gästomsorgen. Och så där fortsätter kvällen, uppåt och neråt som en gunga.

Mangokycklingsalladen är en av de mest välkomponerade förrätter som Krogguiden har testat på länge, med kycklingbitar, lök, mjuka kuber av mango och koriander. Även tikka chat med en läcker specialkryddad sallad måste berömmas.

Men Bombay toast smakar mest bröd och ägg. Koriandern, chilin och kockens specialkryddor når aldrig smaklökarna. Bland huvud- rätterna sticker kockens specialitet lentil kyckling ut – en perfekt tillagad linsröra täcker ett kycklingbröst som är fyllt med spenat och färskost. Men ”kockens mycket speciella” jaipouri mugli blir mest en misch-masch av smaker.

Det är näst intill omöjligt att lista sig till vilka rätter som är vinstlotter.

Vi hinner slänga i oss efterrätten – en skönt ingefärsstark parfait och en lite karaktärslös kulfi – för vi har just fått besked av vår kypare att tiden är ute om en kvart. Vi hade ingen aning om att vi förväntades lämna efter en och en halv timme, det hade varit bra att veta i förväg.

På en annan krog hade man blivit förbannad, men kaoset ingår i charmen med Indian garden.