Betyg: 4 av 6

Champenoises lokal är vacker i sin stramhet. Beige väggar med lätt kolorerad fotokonst, vita dukar och bruna sköna sammetsklädda stolar. Väggen längst bort består av vinkylar och på en annan vägg står champagneflaskorna på rad. Champagnen är förstås ett signum. Här kan skumpamänniskor få sitt lystmäte. Den som kan hosta upp 20 000 kronor kan till och med få en flaska, årgång 1907, från galeasen Jönköping.

Menyn innehåller fem olika middagsförslag. Dessa kommer att ändras ungefär var femte vecka och bestod vid testtillfällena av följande: Côte d”Azur - sydfransk fisksoppa och lammlägg provençale, Catalana - escabeche på makrill och husets paella med havets grillade läckerheter, Wretman - strömming och hel grillad abborre, Inovative -
kanelstekt kalvbräss och bjärekyckling, Capri - havskräftsravioli och husets pasta oliviad. Man kan också kombinera fritt om så önskas.
Först och främst en applåd för fänkålsbrödet! Så gott och vackert. Den sydfranska fisksoppan har helt rätt mustighet som tyder på lång fondkokning. Lammläggen är så mör att den kan skäras med sked och med lite salt blir den en alldeles ljuvlig tillsammans med en kraftig ratatouille. Den hela grillade abborren är det inget fel på, mild och fin tillsammans med den gräddkokta fänkålen och den citronstänkta pepparroten. Men varför grillad när grillsmaken uteblir? Om det är grillningen som gör att den är ytterst svårskalad förtäljer inte historien, men det är trist att inte kunna frilägga filéerna.

Havskräftsraviolin är fräsch med god buljong och husets pasta har utmärkta smakbrytningar mellan oliviaden, den grillade paprikan och auberginekaviaren. Synd att pastan är torr. Kalvbräss serveras med grönsaker och frukt vilket ger en skön kombination av syra och sötma. Den
krondillsdoftande kycklingen från Bjäre är intressant, men tyvärr är den också i torraste laget. Efterrättsvagnen som sedan kommer rullande gör oss delvis besviken. Profiterolen är alldeles för stor och torr och då hjälper det inte att chokladsåsen är mums filibabba. Crème brûlén däremot är helt perfekt och får sin brända finish av kyparen direkt vid bordet. Summa summarum: Den parisiska bistron bygger på mötet mellan det enkla och det sofistikerade. När det sympatiska kvarterskrogskonceptet importeras riskerar det att som här att drunkna i en stilren mondänitet. Men, med jämnare matkonst och lite mer glädje och spontanitet i lokalen kan Champenoise lyckas när nybörjarnervositen vid kastrullerna har lagt sig. Aningen billigare vinvarianter vore inte heller helt fel. Billigaste glaset kostar idag 110 kronor.