Betyg: 3 av 6
I ett Stockholm vars vinter känns som en enda lång dyster novemberdag kan man behöva drömma sig bort till en annan värld. Låtsas, åtminstone för några timmar, att man rest tillbaka i tiden och befinner sig i 1920-talets Paris. Bistro Nouveau är vid första anblick en sådan tillflykt. I jugendstil med matt äggvita väggar, franskt snirkelsnorkiga målningar, stora speglar som ger rymd och ljus välkomnar restaurangen med ett lagom dämpat sorl.
Låt er inte luras av öppettiderna på den ännu inte färdigbyggda hemsidan. Krogen öppnar inte kl 16 utan först en timme senare. Själva matsalen öppnar kl 18 men den som är hungrig tidigare kan äta i baren, samma meny serveras där.
Servicen är ojämn, delar av krogguiden har varit fullständigt belåten med personalens uppmärksamhet och attityd. Andra delar har ömsom blivit alltför uppassade, ömsom smått bortglömda till förmån för idel män i kostym.
Av alla rätter vi har ätit på Bistro Nouveau är det bara en som vi älskar utan förbehåll: moules marinière. Underbara vinkokta blåmusslor serverade i hel eller halv portion. Pommes frites serveras till, en klassisk kombination som man inte kan anmärka på, även om vi föredrar ett gott bröd att suga upp såsen med.
De provensalska sniglarna serveras gömda bland ägg, tomatpuré och crème fraiche i stället för att få spela huvudrollen i en vitlöksgratinering. Kocken verkar också göra sitt bästa för att gömma kalvlevern genom att täcka den med enorma mängder kapris och dränka hela rätten i fett. Inte heller choucrouten gör oss glada – vi vill ha surkålen generöst upplagd tillsammans med korv och kött och inte som här serverat var för sig, där fläskläggen dessutom är torr.
En ljuspunkt är däremot béarnaisesåsen till den något sega entrecôten. Den skulle man kunna äta med sked och vi begär förstås påfyllning av såssnipan.
Portionerna är rejäla och mättande. Men lämna lite plats för den mjuka marängen med kolasås, som är precis lika god som den ser ut.
