Betyg: 2 av 6

Inredningen är fräscht grå-vit-svart och restaurangdelen ligger i direkt anslutning till hotellobbyn. En kontinental känsla infinner sig när vi i ögonvrån ser hotellgäster checka in med bagagelappar från världens alla håll. Miljön andas anonymitet. Bokhyllan på kortväggen har en gång innehållit böcker på 90-talsvis men fylls nu av ett antal runda vaser. En handfull hotellgäster, mest amerikaner, njuter av det till synes eviga kvällsljuset ovanför Dramaten. Rätt vad det är lägger en gammal ångbåt till vid kajen utanför hotellet och bekräftar bilden av Stockholm som en av världens vackraste städer vid vatten.

Utöver detta finns väl bara en anledning att äta middag här: om man bor på hotellet och det spöregnar.

Det är sommarmeny som gäller. Inget som förvånar. Grillat kött och fisk med spännande egna kryddblandningar, en variant av ostburgare. Några få förrätter och efterrätter. Silltallriken är anonym och serveras utan potatis. En liten entrecôte, beställd som medium, kommer in hårt grillad. Ett obegripligt slarv, eftersom trycket på köket är minimalt och priset för rätten närmar sig tre hundralappar. Ostburgaren får godkänt. Pommes fritesen är visserligen fabriksgjorda men baconet är rökigt gott.

Efterrätterna kommer direkt från kylskåpet. Iskalla jordgubbar till meningslös vaniljglass. En löjligt liten limepannacotta med små pluttar av färskostkräm och den minimalaste mandelmaräng. Men crème brûléen skulle räcka för tre och har ett exemplariskt lövtunt knäcktäcke, mer brûlée än pudding konstaterar vi glatt överraskade.

Nej, ingenting är dåligt på Strand men allt är oinspirerat. Kocken har inte direkt öst kärlek över maten. Han eller hon har väl tråkigt och överraskar varken sig själv eller gästerna med någon ambition. Personalen är diskret vänlig. Precis vad man förväntar sig på ett fint, rätt dyrt hotell som serverar mat som en serviceåtgärd för sina gäster, knappast för viljan att konkurrera med krogarna kring Stureplan.