Först försvann smakförstärkarna ur julskinkan, och nu rensas fosfaterna ut. Inte heller det svenska julbordets huvudrollsinnehavare går opåverkad ur den pågående matdebatten.Undan för undan saneras skinkan från kritiserade tillsatser.

Fram till och med julen 2007 fanns den omdiskuterade smakförstärkaren mononatriumglutamat (E621) i många av butikernas julskinkor. Tillverkarna tyckte alltså att deras produkter smakade för trist utan detta konstgjorda tillskott.

Förra julen var det dock plötsligt svårt att hitta skinkor som hade glutamatförstärkts. Däremot innehöll de fortfarande fosfater (E450 och E451), som syftar till att binda den stora vattenmängd som sprutas in i köttet. Dessa så kallade stabiliseringsmedel var tidigare förbjudna eftersom det ansågs ohederligt att på detta konstlade vis få skinkan att härbärgera så mycket billigt vatten.

Men i år är även fosfaterna i stort sett borta. Alla större fabrikanter klarar sig numera utan detta branschknep och somliga använder sin nyvunna fosfatfrihet i marknadsföringen. Med lägre vattenhalt borde de nysanerade skinkorna bli något mer lika gammaldags julskinkor.

Frågan är dock om vi ska nöja oss med denna välkomna kemiska rensning. Vad hände med grisen innan den hamnade i fabrikernas jättegrytor, undrar många konsumenter efter den senaste tidens avslöjanden av groteska missförhållanden i svenska svinstallar.

Köttcentralens slogan Svensk kvalitet för din skull och Scans garantistämpel Svenskt griskött klingar helt enkelt inte längre lika förtroendegivande som när skinkorna paketerades för många månader sedan. Och är det egentligen sannolikt att man kan få en kvalitetsskinka från en anständigt uppfödd gris för 49:95 kilot?