När lokalen på Renstiernas gata som tidigare huserade Folkhemmet öppnade igen var det som – ännu en! – bistro. Men som många av stans bistroer ligger Bon aningen fel i prissegmentet för att vara så där franskt-på-hörnet-mysig som man vill.

Ändå känns det som en avslappnad kvarterskrog. Trots de kaklade väggarna och speglarna blir sorlet aldrig jobbigt. Stämningen är avspänd och ger goda förutsättningar både för kompissällskapet och dejten.

Det vår servitör inte kan svara på tar han reda på kvickt. När vi velar mellan olika vinval så får vi smaka på båda, vilket vi gör hatten av för.

Menyn känns kanske inte superspännande men visst hittar vi flera rätter vi gillar. Bon serverar även en specialmeny med tre rätter för 295 kronor. Tyvärr är portionerna relativt små, så det är inget för hungriga men ändå ett trevligt erbjudande. Vinlistan är väl utvald och vinpaketet till trerättersmenyn imponerar och harmonierar väl smakerna. Vi ger också ett plus för god Wisbyöl i kranarna.

Maten då? Sniglarna klarar testet. Tonfisk Niçoise är perfekt grillad något som inte är en självklarhet, i Krogstockholm. Också specialiteterna är utsöka: En generös chèvreanrättning med polkabetor i den rätta al dente-känslan visar på gott hantverk i köket. Vi serveras också briljanta musslor med utsökt sås.

Flat steak florentine, av okänt ursprung, får vi precis som vi vill ha den. Här serverad med den klassiska spenaten. Den gröna ärtsoppan är dock övervispad och kommer med en rätt stabbig laxhummertimbal – tveksamt om Tore Wretman skulle ha godkänt den. Crème brûléen får oss inte att jubla men är absolut okej, både i smak och utförande.

Mycket på Bistro Bon är bra, annat måste de snäppa upp. När en för kvällen ny servitör kommer med dessertmenyn beställer en i sällskapet kvickt medan den andra ber om ett par minuters betänketid. Sedan dröjer det innan servitören kommer tillbaka. Kära Bistro Bon, det är roligare att äta desserten tillsammans!

Men, med dessa noteringar i marginalen, är detta ett ställe som vi gärna återvänder till.