Annons
X
Annons
X

Mardrömmen på Borneo

ONATURLIGT. Borneos regnskog fortsätter att skövlas. Den ersätts av jättelika plantager med oljepalm. Fotografen och filmaren Mattias Klum har dokumenterat området. SvD visar i dag hans bilder av världens största miljöproblem, som är en direkt följd av våra köp(o)vanor.

Borneos regnskog fortsätter att skövlas.

Borneos regnskog fortsätter att skövlas. Foto: MATTIAS KLUM

–Vi äter småkakor, glass och chips med palmolja. Vi kör vår bil på något biobränsle, som i värsta fall innehåller palmolja. Vi åker till Bauhaus och Jula och köper utemöbler av tropiskt trä.

–Samtidigt säger vi: Åh, vad synd att regnskogen försvinner, när vi egentligen konsumerar ihjäl den. Borneo shoppas ihjäl!

Naturfotografen Mattias Klum har varit där otaliga gånger sedan han som 20-åring blev förförd av Borneos jungfruliga regnskog – ”en klassisk pojkdröm”, säger han.

Efter sin senaste expedition talar han nu om en mardröm och vill visa på kopplingen mellan våra köp(o)vanor och skogsskövlingen på Borneo.

Tebarán är blåsrörsjägare, en penan, tillhör urbefolkningen på Borneo; han har sina problem:

–Det finns inga skäggsvin längre, floder och bäckar är fulla av sediment från skogsavverkningen. De kan inte göra sin sagopalmgröt längre, de svälter, motorsågarna kommer närmare och närmare, berättar Klum, som lärt känna Tebarán under sina många resor till Borneo.

Nu är Tebarán, jägaren, själv jagad; militär och polis försöker leta rätt på honom och hans familj. Denne fredlige rebell vägrar att ge upp sitt liv i skogen, vägrar bli bofast som de flesta andra penaner, vägrar att ”assimileras”. Detta stör myndigheter och skogsföretag.

–När det finns en person med blåsrör och dödliga giftpilar, och som är en överlägsen jägare, så oroar det. När de kommer för att avverka i ”hans” skog smyger han dit och placerar en giftpil i sätet på en parkerad Caterpillar.

– Och när den stackars indonesiske gästarbetaren kommer för att köra den: Å-å! Här törs jag inte jobba! Så bromsas det en vecka, medan polisen skickas ut för att leta…

– Men Tebarán hittar man inte. Han är en fantastisk snubbe!

Mattias har följt med honom på jakt, suttit med honom vid en läger­-eld i skogen, hört hans rörande be­rättelse:

”Farfar visade pappa var tadjem-trädet står, trädet som ger gift. Pappa visade mig var trädet står. Jag visade min son var trädet står. Och sen kom maskinerna”.

Tebarán talar korthugget, hans svarta ögon, under en svart, kniv­skuren lugg, är sorgsna, hans ansikte fullt av sorg, berättar Klum, som tror att stammen kommer att försvinna.

– Det här är sista sucken. De kommer att förlora sin skog och den värld som de lever i.

Men det är inte bara penanerna som är hotade. Avverkningen på Borneo, i Indonesien, Malaysia och andra regnskogsländer påverkar hela jordens klimat.

Forskarna är numera eniga om att skogsskövlingen i tropikerna är en av de stora bovarna i det globala växthuset. Den står för en femtedel av de totala utsläppen av koldioxid. Därför har Indonesien snabbt gått upp som trea i världen, efter USA och Kina, som utsläppsland.

Klums helikopterbilder visar vidden av problemet. Det ser ut som science fiction: en organism från rymden har landat på regnskogen, en ådrig jätteamöba som väller fram i alla riktningar, som slukar träd efter träd. Det man ser är vindlande vägar och terrasseringar som ska bli till oljepalmplantager.

Bilden är tagen i provinsen Sarawak, Malaysia, i låglandsregnskogen, penanernas habitat. Runt hela Borneo – världens tredje största ö – har denna typ av regnskog praktiskt taget sopats ren under de senaste 20 åren. Tre fjärdedelar av låglandsregnskogen är borta och nu finns orörda urskogar bara i bergen på centrala Borneo.

På 1980- och 90-talen drog timmerbolagen fram genom penanernas områden – några fredade reservat finns inte – och nu blir kalhyggena till enorma plantager för oljepalm.

Timmerboomen gav jobb åt drygt en miljon gästarbetare från övriga Indonesien. Nu är daglönarna till­baka i Djakartas slum eller försöker hanka sig fram i de småsamhällen som har vuxit upp kring plantagerna.

En annan flygbild visar en uppvuxen plantage där palmerna står i ändlösa rader, som trädsoldater upp­ställda på ett slagfält, identiska som i en dataanimerad armé. Här ligger den stora faran: monokulturen, singel­grödans förbannelse.

Forskarna är numera eniga om att en varsam skogsavverkning, ett hållbart skogsbruk, är räddningen för Borneo och dess unika biologiska mångfald.

– Men då ska man avverka rätt skog och spara åtminstone korridorer där man har stor biodiversitet. Men detta är ju omöjligt när man planterar en enda gröda. Oljepalmen dödar allt! Det är forskarnas slutsats, säger Klum.

– Många djur och växter klarar inte den här utarmningen.

Och varför all denna palmolja? För att den är billig, för att palmen är så lönsam, oslagbar vad gäller produktivitet. Eftersom den växer vid ekvatorn kan den producera året runt. Ett hektar ger i snitt 3 ton olja per år, och på de mest effektiva plantagerna kan man pressa ut det dubbla. För att få så mycket olja från raps, solros eller soja krävs det upp till tio gånger större odlingsytor.

Därför har palmolja gått förbi soja som världens största oljeväxt. 85 procent av världsproduktionen kommer från Indonesien och Malaysia, där odlingen har exploderat de senaste åren. På Borneo växer det idag oljepalmer på en yta stor som hela Schweiz.

Och vad används den till? Palm­oljan gör schampo och tvål krämigare, kosmetikan mjukare. Den ingår också i margarin, choklad, glass, kakor, kex och chips. Palmolja finns i hälften av alla förpackade varor ute i handeln. Den används också, fast i mindre skala, som biodiesel.

Här har vi alltså kopplingen till vår egen vardag, till våra köpvanor. Men det står inte på påsarna och paketen att produkten innehåller palmolja – bara ”vegetabilisk olja”. Och varken Världsnaturfonden WWF eller Naturskyddsföreningen har några produktlistor som kan vägleda en miljövän.

– Det skulle kräva alldeles för mycket tid och resurser att hålla en lista uppdaterad, säger Lena Tham, som arbetar med företagssamarbete på Världsnaturfonden WWF. Till­verkarna säger att de använder olika oljor beroende på hur priserna varierar.

– Att bojkotta palmolja och ersätta den med annat löser inget. Då flyttas bara trycket någon annanstans.

Men nu är den ”gröna” palmoljan på väg. För två veckor sedan kom den första skeppslasten med certifierad palmolja till Europa/Rotterdam. Det betyder att oljan uppfyller vissa krav på ekologiska, sociala och ekonomiska hänsyn.

Bakom detta står Roundtable on Sustainable Palm Oil (RSPO), en grupp som samlar odlare, producenter, importörer, miljö- och naturskyddsgrupper, hela kedjan av intressenter.

Den första certifierade oljan kommer från tre stora plantager i Malaysia och Papua Nya Guinea som uppfyller RSPO:s krav på uthållig produktion.

– Detta är en viktig milstolpe både för att rädda hotade skogar och orangutanger, säger Lena Tham. Nu finns inga ursäkter längre. Nu går det att ställa krav på företagen.

Maria Rydlund, skogshandläggare på Naturskyddsföreningen, välkomnar också den ”gröna” palmoljan.

– Det är en bra bit på väg, det är oerhört viktigt att industrin accepterar mänskliga rättigheter, har kontroll på kemikalieanvändningen och tar naturhänsyn. Det finns fortfarande mycket att önska i dagens RSPO-kriterier, men man måste också förstå att det är ett givande och ett tagande.

Än så länge är det bara några få procent av världens palmolja som produceras enligt gröna principer. Men målet för RSPO, som täcker hälften av den globala produktionen, är att all palmolja ska vara certifierad ”på lång sikt”.

Hur många år är det?

– Jättesvårt att säga. Men om 3–4–5 år, förhoppningsvis, kommer den absolut största delen av det som AAK köper och förädlar att vara certifierad, säger Jan-Olof Lidefelt på AarhusKarlshamn AB (AAK), som är en av de två stora på palmolja i Norden, tillsammans med livsmedelsjätten Unilever.

Lidefelt, som själv arbetat i RSPO, pekar också på ett krav som är till för att skydda regnskogen:

– Den som avverkat regnskog efter november 2005 och planterat oljepalm där kommer aldrig att bli godkänd enligt RSPO. Det är viktigt att veta.

Trots allt ökar miljömedvetandet också i Indonesien och Malaysia, särskilt på regeringsnivå. Men ute i provinserna, ute på fältet är det fortfarande ”KKN” som råder: korupsi, kolusi, nepotisme på indonesiska: korruption, mygel, nepotism. Inte ens nationalparkerna respekteras.

När Mattias Klum var i Västra Kalimantan (Borneo) senast träffade han en inspektör som arbetade för det indonesiska miljödepartementet.

– Han var så glad, så stolt över att de hade slagit till mot illegala avverkare och guldgrävare, hundratals personer. De hade beslagtagit motor­sågar, stoppat kvicksilverutsläpp – världens tillslag.

En vecka senare träffades de igen. Då hade mannen varit tillbaka på floden.

– Det har aldrig varit värre! Det gick inte ens att åka båt där längre, sa han. Det var så mycket stockar i floden, illegalt avverkade. Han var nästan gråtfärdig.

Det handlar, som alltid, om pengar; den fattige behöver jobb och mat för dagen, den rike får aldrig nog. Vad göra? Ett nytt system och förslag (REDD) är att betala folk, företag och andra för att inte hugga ner skog, inte dika ut, inte bränna upp. På så sätt skulle enorma mängder kol stanna kvar i de tropiska träden, myrmarkerna och torvmossarna; utsläppen av koldioxid stoppas.

REDD är ett lovande system som också kan bli en del av FN:s nya klimatavtal när Kyoto-protokollet löper ut 2012. Men för Tebran är det ändå för sent.

Annons
X
Annons
X

Borneos regnskog fortsätter att skövlas.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 1 av 17
Foto: MATTIAS KLUM Bild 2 av 17

Maskinernas hjulspår går allt längre in i skogarna.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 3 av 17
Foto: MATTIAS KLUM Bild 4 av 17

Många människor sysselsätt i och med skövlingen.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 5 av 17

Orangutangen är ett av skövlingens offer.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 6 av 17

Den föräldralösa orangutang-ungen Chili sover på rehabiliteringsstationen.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 7 av 17

Morgon i regnskogen i Danumdalen på östar Borneo.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 8 av 17
Foto: MATTIAS KLUM Bild 9 av 17

De tropiska träden kan bli upp emot 70 meter höga.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 10 av 17

Ibland lyfts timmerstockar varsamt ut ur regnskogen med helikopter.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 11 av 17

”Bolaget gav oss aldrig nån chans”, säger åldersmannen Adi Sega som tillhör Borneos urfolk.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 12 av 17

Plantage vid gränsen till Brunei.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 13 av 17

Regnskog bränns för att bli plantage.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 14 av 17

Mattias Klum.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 15 av 17

Motorsågarna går varma.

Foto: MATTIAS KLUM Bild 16 av 17
Foto: MATTIAS KLUM Bild 17 av 17
Annons
X
X
X
X
Annons
X