Annons
X
Annons
X

”Män måste ta mer ansvar för mäns beteenden”

Vilka hörs i debatten om sexuella trakasserier? Ja, inte många män hittills. Det skriver Jesper Fundberg, idrottsforskare med särskild inriktning på maskulinitet.

Sexövergrepp i offentliga miljöer

Foto: Alexander Tillheden/We are Sthlm / Alexander Tillheden/We are Sthlm

DEBATT | SEXUELLA TRAKASSERIER

Debatten om mäns våld mot kvinnor i offentliga miljöer i Sverige och Tyskland den senaste har blottlagt både okunskap liksom den kunskap som finns på området som rör kön, våld och sexualitet. Okunskapen ger en snäv bild och förståelse om vad som hänt. Den präglas av en fragmenterad världsbild och av populistiska tolkningar och tillika förslag på vad som bör göras.

Som motpol lyfter till exempel, Hanna Fahl (DN kulturdebatt), Karen Austin (SVT Opinion) och Jenny Westerstrand (DN Kulturdebatt) den kunskap och tolkningar som finns om mäns våld i ett bredare perspektiv. En av de viktiga poängerna i deras texter är att mäns våld handlar om just en problematisk manlighet. Kön är den gemensamma nämnaren för våldsutövare i samhället i såväl privata som offentliga miljöer (vilket inte betyder att de flesta män brukar våld). En annan poäng i deras redogörelser är att våld bör ses i ett helhetsperspektiv och som en del av struktur: mäns överordning och kvinnors underordning.

Fahl, Austin och Westerstrand har viktig kunskap som ger nödvändig förståelse för var problemet börjar och om dess omfattning. Som maskulinitetsforskare ser jag också hur viss sorts manlig praktik normaliseras och tas för given av både män som kvinnor: mäns föreställning om deras rätt att objektifiera, ta på och tvinga kvinnors kroppar, att göra eller inte göra vissa praktiker på vissa platser. Varifrån kom idén om att män får beröra, känna, klämma, trycka sig emot kvinnors kroppar när som helst, varsomhelst och vem som helst? Hur lär sig pojkar och unga män detta? Det omvända hade tett sig helt absurt, tror jag många skulle tänka: Att kvinnor tog sig rätten att ta på mäns kroppar lite överallt och när de kände för det. Och visst händer det att kvinnor gör som män, men märk skillnaden i reaktioner (och nej, det är inte heller bra när kvinnor gör så).

Annons
X

Föreställningen om rätten att ta på en annans (oftast kvinnas) kropp handlar dels om ett manlighetsideal där en ”riktig karl” tar för sig i allmänhet, och tar på kvinnor i synnerhet. Och dels handlar det om en samhällsstruktur där detta tas för givet, normaliseras och med förlöjligande ord avfärdas som: ”man vet ju hur pojkar/män är”, ”så har män alltid gjort”, ”det betyder något annat”. Kvinnor får stå ut. Och många lär sig till slut att en riktig kvinna är en kvinna vars mäns händer och kroppar inte kan motstå att ta i och trycka sig emot. Män tvingar kvinnor att förhålla sig till detta, att tveka var de ska röra sig, hur de ska klä sig, uppträda, bemöta blickar och så vidare.

Det blir så givet vad män kan göra att det till slut blir kvinnornas ansvar för vad som pågår. Kvinnor görs till ansvariga för sina egna, men också för mäns beteende. Märkligt. Så pågår det tills det uppstår ramaskri som i Köln, Stockholm, Kalmar och Malmö. Det gör det inte till en ursäkt att det är unga män med flykt- eller migrationserfarenhet, men praktiken är inte heller en etnisk fråga vilket forskning visar. Det är en könsfråga. Och en fråga om makt: vad tas för givet, och vad anses avvikande.

Vilka hörs i debatten? Ja, inte många män hittills. Och det verkar också normaliseras Som om det inte var mäns problem, eller? Det som sker mitt framför oss på gator, torg och även i hem är i synnerhet mäns problem. Det har visat sig att möjligheter att påverka och förändra pojkar och unga män sker med fördel i manligt präglade miljöer: till exempel idrotten, militärväsendet och i vissa högre utbildningar. Oftast präglas unga män i dessa miljöer till en grabbig attityd och ett sätt att bete sig på som ökar på mäns föreställda rätt att ta och känna på vilka kvinna som helst. Därför vilar ett tungt ansvar på samma miljöer att vända beteende. När ska till exempel idrotten och andra manligt präglade miljöer fokusera på och kritiskt förhålla sig till den problematiska manligheten? Här finns potential. Här finns en möjlighet att bli en fostrande miljö, präglad av mäns ansvar för mäns beteende.

Jesper Fundberg

idrottsforskare med särskild inriktning på maskulinitet vid Malmö högskola. Jesper Fundberg har främst skrivit om maskulinitet, feminitet och fotboll och utbildar Svenska fotbollförbundet kring jämställdhet och mångfald.

Jesper Fundberg Foto: Privat

Foto: Alexander Tillheden/We are Sthlm / Alexander Tillheden/We are Sthlm Bild 1 av 2

Jesper Fundberg

Foto: Privat Bild 2 av 2
Annons
X
X
X
X
Annons
X