Annons
X
Annons
X

Är stämningar musikförlagens nya affärsidé?

Kan det vara så att hot och stämningar är musikförlagens nya affärsidé när skivförsäljningen har gått ned? Den frågan ställer sig kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) efter den strid som blossat upp efter att en föreställning på Stockholms stadsteater stoppats av upphovsrättsskäl.

MADELEINE SJÖSTEDT (FP), kultur- och idrottsborgarråd Stockholms stad: Är stämningar musikförlagens nya affärsidé?

MADELEINE SJÖSTEDT (FP), kultur- och idrottsborgarråd Stockholms stad: Är stämningar musikförlagens nya affärsidé? Foto: SCANPIX ARKIV

En strid har blåst upp kring upphovsrätten. Stockholms stadsteater står i fokus då en föreställning stoppats och en spelar under hot från musikförlagen. Fokus riktas mot upphovsrätten. Håller upphovsrättsinnehavarna på att skjuta fram sina positioner? I så fall kan det få allvarliga konsekvenser för upphovsmännen, som har rätt att få betalt, och för teatrarna, som vill sprida musik och naturligtvis ska betala för sig.

Svenska musikförläggarföreningen (SMFF) skriver i ett brev till mig att jag sprider ”felaktig information” när jag menar att musikförlagen inte respekterar Stim-avtalet, och att jag ”ensidigt pekar finger” (osäkert dock på vad) i diskussionen om Stadsteaterns uppsättning De tre musketörerna. Brevet är precis som hela musikindustrins process mot Stadsteatern denna sommar ett hot mot den fria kulturen i Stockholm.

Men om det inte vore för att de själva har skickat brevet till Svenska Dagbladet för publicering (15/9) hade jag skickat detta svar till dem direkt.

Annons
X

Musikförläggarnas brev beskriver musikförlagens ”viktiga roll som länk mellan teatrar och upphovsmän”, och förklarar att ”förlagen ändå med alla till buds stående medel försökt att under sommaren och början av hösten hitta lösningar inom ramen för de avtal som förlagen har med sina upphovsmän.” (Brevet finns på min blogg)

Som politiskt ansvarig för Stockholms stadsteater, stöder jag mig på den tolkning av Stim-avtalet som teatrarnas samarbetsorganisation Svensk scenkonst gör. Det förhållandet att STIM har uttryckt att användandet av musiken enligt deras åsikt skulle falla utanför avtalet kan inte anses vara av avgörande betydelse.

STIM kan vare sig ensidigt tolka avtalet eller ändra villkoren däri utan föregående förhandlingar med avtalsparten Svensk Scenkonst. Om SMFF inte delar Svensk scenkonsts tolkning bör oenigheten inte lösas av mig utan av parterna.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men det är inte vad diskussionen handlar om, utan hur musikförlagen beter sig gentemot teatrar som vill använda musik i sina uppsättningar, deras ”viktiga roll”.

    De tre musketörerna blev snabbt efter premiären i våras en stor succé, och har spelat för fulla hus sedan dess. Under våren skickade Universal Music Publishing AB ett brev till Stadsteatern där man hävdade att musiken i pjäsen utgjorde nyttjande av så kallade ”stora rättigheter”.

    Trots att Stadsteatern då ansåg, och alltjämt anser, att användandet av musiken i De tre musketörerna omfattas av STIM-avtalet tecknade Stadsteatern och Universal ett förlikningsavtal i syfte att upprätthålla goda relationer och undvika en rättstvist.

    Under våren och sommaren har Stadsteatern vidare gjort stora ansträngningar att komma överens med musikförlagen om ytterligare ersättning till upphovsmännen. Denna ansträngning har nonchalerats av flertalet förlag, trots att, som SMFF själva påpekar, flera av upphovsmännen ställer sig positiva till att verken framförs i pjäsen

    Dagen för nypremiären den 14 augusti hade Stadsteatern fortfarande inte erhållit svar på alla sina förfrågningar hos förlagen. Två av de sex berörda förlagen hade överhuvudtaget inte hört av sig.

    Under hela denna process har Universal – samtidigt som man har haft ett avtal med Stadsteatern - dessutom förklarat att man kommer att stämma teatern. Första gången var i slutet av april, och andra gången i augusti.

    I augusti förklarar Universal också att gästspelet Sounds of Silence från Riga, i vilket man spelar musik av Simon and Garfunkel på en grammofon i bakgrunden, inte ska få spelas i Stockholm. Uppsättningen har turnerat över hela Europa och aldrig haft några problem. Men plötsligt har Paul Simon fått upp ögonen för uppsättningen, och vill inte att hans musik används, hävdar Universal.

    Jag skrev då brev till Paul Simon och frågade om detta verkligen var hans avsikt, och fick snabbt besked från hans representant Eddie Simon om att här måste något ha blivit fel. Universal representerar inte Paul Simon i avtal med teatrar. Och Paul Simon har definitivt inte sagt nej till uppsättningen, förklarade han. Universal backade då och sa att det inte längre var några problem. Den lettiska teatern hade dock redan dragit tillbaka uppsättningen, som Stockholmspubliken nu inte fick se.

    Om detta bara var en enskild incident skulle det hela kunna ursäktas som resultat av nonchalans. Kan det vara så att hot och stämningar är musikförlagens nya affärsidé när skivförsäljningen har gått ned? I USA har detta nämligen blivit vardag.

    I våras dömde en domstol i Boston, Jim Tenenbaum att betala 675 000 dollar i böter till de fem skivbolag - av vilka Universal var ett - som stämt honom för att ha laddat ned 30 låtar på fildelningssiten Kazaa. Det är cirka 160 000 kronor per låt.

    Enligt skivbolagens internationella samarbetsorganisation IFPI kopierades 40 miljarder musikfiler olagligt under 2008. Om varje låt var värd 160 000 kronor skulle det innebära att den totala skadan var 6,4 miljoner miljarder kronor.

    När skivförsäljningen i världen nådde sin topp i början av 2000-talet sålde man enligt samma organisation skivor för 27 miljarder dollar, cirka 200 miljarder kronor. Den påstådda förlusten av fildelningen som man grundade skadeståndsanspråken på var alltså drygt 30 000 gånger större än vad skivförsäljningen någonsin inbringat. Domen mot Tenenbaum handlade alltså inte om ersättning för en skada, den är en del av en ny affärsmodell för skivbolagen.

    Risken är nu att samma förfarande kommer till Sverige. Frågan handlar därför inte bara om Stadsteaterns rätt att använda musiken i enlighet med det avtal man har haft med Stim sedan länge, utan om att de stora musikbolagen måste sluta hota med stämning. Då slutar man använda musik. Det vore en katastrof.

    I SMFFs brev till mig står det att de vill ha dialog. Det sker inte genom hot eller via domstol.

    MADELEINE SJÖSTEDT (FP)

    Kultur- och idrottsborgarråd Stockholms stad

    Annons
    Annons
    X

    MADELEINE SJÖSTEDT (FP), kultur- och idrottsborgarråd Stockholms stad: Är stämningar musikförlagens nya affärsidé?

    Foto: SCANPIX ARKIV Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X