Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Andres Lokko: Ett upplopp är de tystades språk

När kravallerna rasade som värst i några veckor i London och Birmingham för ett antal somrar sedan var det ett citat som dök upp oftare än något annat. Inte på en gång, det tog ett tag. Men när debattörerna hade besinnat sig och sina olika positioneringar så var det Martin Luther Kings Jr:s ord som klingade starkast:

”A riot is the language of the unheard.”

Ett upplopp är de tystades språk.

Annons
X

Jag upplevde en bråkdel av London-kravallerna på plats. Under två kvällar och nätter uppmanades jag av beväpnade poliser med megafoner att stanna bakom låst dörr i min källarvåning på Ladbroke Grove, medan små gäng kastade utan något exakt mål soptunnor mot lägenhetens fönster och brände ner ett antal butiker runt hörnet på turisttäta Portobello Road. Så upploppen i Stockholm – och reaktionerna på dem – kommer inte alls som någon överraskning.

Jag undrar nog mer varför de dröjt ända till nu.

Några av dem har utspelat sig i Jakobsberg där jag växte upp. Och i närliggande förorter längs den blåa tunnelbanelinjen västerut.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ja, jag vet, det mesta av det här känner du ju redan till.

    Men på så oerhört många vis känns händelseförloppet i Sverige som att hålla upp en spegel mot Storbritannien för två somrar sedan. Alla, utom de involverade, väljer förstås att plocka politiska poäng på bekostnad av allt som faktiskt sker.

    Skälen bakom alla brända bilar och en till synes helt oplanerad liten revolution som börjar löpa genom landets sämre bemedlade förorter är faktiskt inte alls ogenomtänkta. Det är bara något som händer när man har fått nog, när man har insett att inte en jävel lyssnar på vad man själv tänker, vill och hoppas.

    När man är så in i vassen nedtryckt i skorna att det man bara vill är att någon ska se en.

    Det är därför Martin Luther Kings ord fortfarande beskriver det här bättre än något annat:

    ”A riot is the language of the unheard.”

    En av de senaste årens tveklöst mest intressanta politiska böcker är den brittiske journalisten Stephen Armstrongs ”The road to Wigan Pier revisited” där han i fotspåren av George Orwell reste till samma arbetarförstäder i norra England för att se vad som egentligen har förändrats, 75 år efter att Orwell publicerade sitt ursprungliga reportage.

    När han möts av de så gott som nedlagda och nedsläckta industriorternas innevånare säger de alla samma sak. Alla. Undantagslöst:

    ”Det är ingen som någonsin frågar oss vad vi vill, vad vi tror på eller hoppas.” ”Vi har helt enkelt ingen röst.”

    Ingen som uttalar sig i Armstrongs reportagebok tycker att upploppen, de som startade i Tottenham och Clapham, är det minsta underliga.

    ”Vi saknar andra medel att göra oss hörda på. De möjligheterna har tagits ifrån oss.”

    Mer om oroligheterna i Stockholm

    Annons
    X
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X