Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Lisa Irenius: Låt Ecos europeiska dröm leva vidare

Umberto Eco 1932–2016

Foto: Serena Campanini/AOP

Det är en sorglig tillfällighet att en av Europas stora intellektuella, Umberto Eco, gick bort ungefär samtidigt som EU:s ledare var i färd att avsluta ännu ett krismöte i Bryssel.

Toppmötet resulterade i en överenskommelse som ökar chansen att Storbritannien blir kvar i EU, men jag betvivlar att Eco hade sett utvecklingen som någon större seger. Enigheten i sig är en framgång, men samtidigt tas ännu ett steg mot ett Europa där nationella intressen går före europeisk solidaritet. Den brittiske premiärministern David Camerons presskonferens på fredagskvällen var en tydlig illustration av hur det handlar alltmer om att definiera sig mot snarare än med övriga EU.

Umberto Eco var en intellektuell mångsysslare: författare, redaktör, litteraturvetare, historiker, medeltidsexpert, kolumnist, debattör och professor i semiotik vid universitet i Bologna.

Annons
X

Den europeiska kulturen och samhörigheten går igenom hela hans verk och liv – som uppvuxen i italienska Piemonte nära franska gränsen, gift med en tyska. Gång på gång har Eco lyft fram betydelsen av europeisk gemenskap och dialog, och han har länge varnat för att den europeiska identiteten i EU är alltför grund.

För ett drygt år sedan höll Umberto Eco ett tal till unga européer: var tacksamma att ni är födda i Europa, menade han. ”Ni har turen att inte veta vad ett krig är: vad det betyder att ligga och vänta på att få en bomb i huvudet på natten, eller, vilket hände min pappa, vara med då en skola träffades av bomber och alla barnen begravdes levande.”

Eco, född 1932, fick fly upp i bergen med sin mor under andra världskriget. Han berättade om kylan och hungern de fick uppleva där, medan de såg bomberna falla över byn – och om ovissheten om huruvida fadern som var kvar där ännu var vid liv, då alla telefonlinjer låg nere och tågen inte gick.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Med det perspektivet kunde Umberto Eco se det unika i det europeiska samarbetet – att efter så många år av uppslitande krig och konflikter kunna förenas i en allt närmare sammanslutning. Men för honom handlade EU inte bara om ekonomi och politik, utan lika mycket om att erkänna ett gemensamt kulturellt arv.

    Det är en stor skillnad mellan katedralen i Burgos, Spanien och Kölnerdomen i Tyskland, och ändå finns det ett gemensamt europeiskt drag påpekade Eco – något som särskiljer dem från till exempel en kinesisk pagod eller ett indiskt tempel.

    Hela det europeiska tankelivet knyter an till Aristoteles och Platon, och senare författare som Dante och Shakespeare, menade Eco. En gemensam europeisk identitet har vuxit fram ända sedan grundandet av universitetet i Bologna 1088, inte minst genom de lärda som reste runt mellan universitet i hela Europa – ”från Uppsala till Salerno” – och kommunicerade på det gemensamma språket latin. ”Europeisk identitet tycks främst uppfattas av lärda människor. Och det är sorgligt, men en början”, skrev Eco för något år sedan i en av sina krönikor i den italienska tidningen L’Espresso.

    Han fann stort hopp i utbytesprogrammet Erasmus – och inte minst dess ”sexuella värde”, genom att de intima umgängen och ibland giftermål som kommit av möten mellan universitetsstuderande från olika länder. Han har flera gånger propagerat för att utvidga Erasmus-programmet till andra sammanhang än universitetsstudier – och blev delvis bönhörd genom det utvidgade Erasmus +, det nya program för studie- praktik- och volontärutbyte som mellan 2014 och 2020 ska ge fyra miljoner unga européer möjlighet att vistas i ett annat europeiskt land.

    I bland annat boken ”La ricerca della lingua perfetta nella cultura europea” (2006), om jakten på det perfekta språket i europeisk kultur, fördjupade sig Eco i frågan om Europa och språken och den fåfänga jakten på ett enhetligt europeiskt språk. I hans ögon har dock den språkliga mångfalden inte varit något avgörande hinder för europeisk gemenskap. ”Översättning är Europas språk”, lyder ett av de mer berömda Eco-citaten. Men det är också möjligt att lära sig förstå vad andra européer menar även om man egentligen inte kan språket, enligt Eco – om man lär sig lyssna på rätt sätt.

    Umberto Ecos dröm om europeisk samhörighet och ömsesidig förståelse kan förefalla avlägsen idag - men just därför känns det särskilt angeläget att trots hans död hålla den vid liv.

    Annons
    X
    Foto: Serena Campanini/AOP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X