Annons
X
Annons
X

Lag om samtycke kan inte vänta

Flera remissinstanser är negativa till en lag om samtycke vid sex. De anser därmed att det även i fortsättningen ska vara fritt fram att utnyttja halvfulla 15-åringar om detta är möjligt utan våld, skriver professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud.

Hur länge till ska vi ha en lag som lägger ansvaret för männens sexualdrift på kvinnorna, undrar Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt.

Hur länge till ska vi ha en lag som lägger ansvaret för männens sexualdrift på kvinnorna, undrar Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt. Foto: HENRIK MONTGOMERY SCANPIX

En statlig utredning har – äntligen – föreslagit att det också i Sverige ska vara förbjudet att genomföra en sexuell handling när man vet att den andre inte vill bli utsatt för denna handling. Det ska inte, som nu, krävas att övergreppet skett med våld eller hot om brott, alternativt att offret sovit eller varit redlöst berusad. Brottet ska kallas sexuellt övergrepp.

Förslaget, SOU 2010:71, har varit ute på remiss. Ett antal tunga remissinstanser, Domstolsverket, Riksåklagaren och Sveriges advokatsamfund, avstyrker. De har lite olika argument:

”En sådan bestämmelse skulle medföra betydande tolkningssvårigheter och stora tillämpningsproblem.”

Annons
X

”Det skulle skada förtroendet för rättsväsendet när det skulle visa sig i det närmaste omöjligt att väcka åtal och få fällande ­domar.”

”Den besvikelse och frust­ration hos offret som en nedlagd förundersökning eller ett ogillat åtal skulle leda till är inte heller något som bör bortses från.”

”Integritetsintrånget torde bli större än det är i dag.”

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Tänk om det handlade om något annat förslag till ökat straffskydd, till exempel skydd mot våldtäkt inom äktenskapet. Det var på sin tid – vid införandet av brottsbalken för drygt 50 år ­sedan – en högst kontroversiell tanke. Det blev straffbart då, men tänk om det var det steget som nu skulle tas. Tillämpa remissinstansernas argumentering på den frågan – och hör hur det låter.

    Nej, naturligtvis skulle Riksåklagaren, Domstolsverket och advokatsamfundet inse att dessa argu­ment inte håller. De skulle konstatera att ett straffhot är nödvändigt för att markera att också gifta har rätt att bestämma över sin kropp.

    Hur ska man då förstå att de i dag kan motsätta sig ett förslag som det nu framlagda, där gränsen mellan tillåten och otillåten sex bestäms av parternas tydliga vilja, inte av förekomsten av våld eller hot?

    Jag vill gärna tro att det åklagarna helt enkelt oroar sig för är ett läge där de kan få kritik för att de inte lyckas få fram fler åtal trots att lagen ändrats. Och jag vill tro att Domstolsverket på samma sätt befarar kritik när domstolar friar i fall där ord står mot ord.

    I advokatsamfundet är man väl medveten om att försvars­advokaterna redan i dag tillåter sig att kränka målsägandena ­ i våldtäktsrättegångar med frågor som är irrelevanta (”Brukar du ligga med killar första gången du är ute med dem?”). Var fanns advokaterna med erfarenhet som målsägandebiträden när remissvaret skrevs?

    Vad jag inte vill tro är att bakom argumenten döljer sig uppfattningen att tjejer och kvinnor faktiskt får ta ansvaret om de försätter sig i situationer där de kan bli föremål för ett övergrepp. Att det alltså bland våra höga jurister finns en syn liknande den som ledde till att flickan som våldtogsi skolan i Bjästa övergavs av omgivningen.

    Den förmenta välmeningen – ”vi vill inte att kvinnor ska bli kränkta” – ger en obehaglig känsla av just detta. Det är tjejerna som ska se till att killarna inte kan komma till, även i situationer utan våld eller hot.

    Det är fortfarande inte okej att låta män ta fullt ansvar för sin sexualdrift.

    Den 15-åring som halvsovande blir penetrerad bakifrån på soffan hon fått låna när nattbussen gått – hon får skylla sig själv. Även när det, som i en friande hovrättsdom nyligen, var kompisens pappa som kommit hem mitt i natten och sett en möjlighet att ”få lite ömhet” – som var hans förklaring till det han gjorde.

    Rätt dömt i dag, lagen kräver våld eller hot. Att vara halv­sovande eller lummig av sprit räcker inte. Men hur länge ska vi ha det så? Våren är här, massor av flickor kommer att hamna i den här sortens situation. Många under 18 år men fyllda 15 – barn enligt FN:s barnkonvention men oskyddade här i Sverige.

    Det är fritt fram att utnyttja halvfulla 15-åringar om det går utan att man behöver slå eller hota. Att förbjuda detta vore att kränka flickorna (i ett efterföljande rättsligt förfarande) och problematiskt för rättsväsendet. Det hävdar några av våra tyngsta rättsinstanser. I själva verket är det män i allmänhet som kränks genom detta sätt att resonera.

    Som om män inte kan axla ansvaret att vara omsorgsfulla i samband med sex. Som om de inte kan förstå när sex är ömsesidigt eller när det är ett övergrepp.

    Det finns andra remissinstanser som välkomnar förslaget. Jag hoppas att politikerna vågar ansluta sig till den synen – och därmed till den ordning som sedan länge gäller i stora delar av vår omvärld.

    MADELEINE LEIJONHUFVUD

    professor emerita i straffrätt

    Annons
    X

    Hur länge till ska vi ha en lag som lägger ansvaret för männens sexualdrift på kvinnorna, undrar Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt.

    Foto: HENRIK MONTGOMERY SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X