I början av Philip K Dicks roman "Do Androids Dream of Electric Sheep?" befinner sig Rick Deckard och hans fru Iran i sovrummet på morgonen där de diskuterar hur de skall programmera dagens sinnestillstånd på sina Penfield-stämningsorglar. Rick har ställt in sin orgel kvällen innan så att han vaknar i ett tillstånd av allmänt välbefinnande. Nu skall han knappa in sin yrkesmässiga attityd som han behöver under dagen. Iran har däremot vaknat utan hjälp av sin stämningsorgel och är irriterad över att Rick försöker övertala henne att ställa in ett mer konstruktivt sinnestillstånd. För dagen har hon programmerat en sextimmarsepisod av självanklagande depression. Rick kan inte förstå hur man över huvud taget frivilligt kan ge sig in i en depression, eftersom det bara ökar risken att man inte kommer att använda sig av stämningsorgeln senare. Men Iran har förutsett detta och ställt in apparaten så att hon kommer att tillbringa resten av dagen i tillstånd 481: medvetenhet om de möjligheter framtiden erbjuder.

Dicks roman från 1968 är science fiction - men vi befinner oss numera inte så långt från vad stämningsorgeln kan åstadkomma. Åtminstone om man får tro boken Liars, Lovers, and Heroes: What the New Brain Science Reveals About How We Become Who We Are av Steven Quartz och Terry Sejnowski (Harper Collins Publishers, 336 s). Som titeln antyder vill författarna beskriva hur den moderna hjärnforskningen kan bidra till vår förståelse av hur olika personligheter uppstår. De tar ut svängarna stort. Från en början i biokemiska processer i enskilda synapser i hjärnans nervceller slutar de med spekulationer om samhällsbygge och hur man skall bli lycklig. Men den genomgående tesen är att det är signalsubstanserna i den kemiska soppan i hjärnan som styr det hela.

Hjärnans funktion liknas ibland vid en schweizisk armékniv - man tänker sig att hjärnan är uppbyggd av ett antal specialiserade system där den ena funktionen efter den andra har lagts till under evolutionens gång. Men metaforen håller inte. Hjärnan är
mycket plastisk och områden som är avsedda för en funktion som av någon anledning inte utnyttjas kan komma att tas över av andra mekanismer. Exempelvis är den bakersta delen av hjärnbarken hos normala människor specialiserad för seendet. Hos blinda personer används denna del inte till en början, men de som lär sig läsa brailleskrift med fingertopparna kommer att utnyttja just den visuella synbarken för denna läsning.
Det finns mer extrema former av plasticitet. De djur som liksom människan har båda ögonen riktade framåt kan med hjälp av stereoseende skapa en tredimensionell bild av världen. I hjärnbarken svarar denna funktion mot att det finns ränder av nervceller, där varannan rand tar hand om informationen från höger öga och varannan från vänster öga. Hos de djur, exempelvis grodor, där ögonen sitter på sidan av huvudet finns inga sådana ränder i synbarken. Men man har lyckats transplantera ett tredje öga mitt i pannan på en groda. När väl grodan anpassat sig till det tredje ögat visade det sig att
den också utvecklat ränder i synbarken som om den hade stereoseende. Denna nyskapade struktur kan näppeligen ha en genetisk grund utan uppstår genom att grodans hjärna anpassat sig till den rikare syninformationen.
Modern klinisk forskning om förändringar av hjärnan har gett oss mycket ny kunskap om hur personligheter danas. Hjärnan är ett komplext system som har många uppgifter, alltifrån att hålla igång de basala kroppsfunktionerna till att generera våra djupaste tankar. Mycket av det som räknas till personligheten verkar vara kopplat till aktiviteten i den allra främsta delen av hjärnan, den så kallade prefrontala hjärnbarken. Det är denna del av hjärnan som vuxit proportionerligt mest under människans evolution - den är sex gånger större hos människor än hos schimpanser.
Det finns en intrikat del av den prefrontala hjärnbarken som kallas den cingulata och som sitter nära mittlinjen på båda sidor. Trots att den bara är centimeterstor orsakar skador på den dramatiska förändringar hos de drabbade.
Patienterna får så kallad akinetisk mutism - de sitter tysta och orörliga. De som återhämtar sig från en sådan skada säger att de inte gjorde något eftersom de inte kände något behov av att röra sig och att deras tankar var tomma. Även om det inte är helt meningsfullt att säga att en viss tankeförmåga kan lokaliseras till en bestämd del av hjärnan, förmodar Nobelpristagaren Francis Crick att den fria viljan är placerad just i den cingulata hjärnbarken.
När man med olika metoder mäter hjärnaktiviteter, visar den cingulata hjärnbarken hög aktivitet när man löser besvärliga problem. Den innehåller en särskild typ av nervceller som finns i ett stort antal hos människor, färre hos schimpanser och inte alls hos djur som inte är apor. Denna typ av celler finns inte heller hos det nyfödda barnet, utan de utvecklas först efter fyra månader.
Inom hjärnforskningen har det funnits en tendens att fokusera på hur neuronerna är kopplade och hur olika delar av hjärnbarken sköter olika funktioner. Men i Quartz och
Sejnowskis bok är det signalsubstanserna som spelar huvudrollerna. Serotonin, dopamin, noradrenalin, cytokinin, oxytocin... Så lyder refrängen i den nya slagdängan om hur vi blir de personer vi är.
En av de färgstarkaste aktörerna är serotonin som påverkar humöret, aptiten, sömnen och grundläggande kroppsfunktioner som hjärtfrekvens, blodtryck och kroppstemperatur. När Dick skrev "Do Androids Dream of Electric Sheep?" kände man inte till serotoninets funktioner. Men flera moderna lyckopiller utyttjar denna signalsubstans. Ecstasy släpper snabbt loss större delen av hjärnans resurser av serotonin och detta ger ett behagligt rus i några timmar. Men när effekten gått över, blir man hängig irritabel och asocial. Det kan ta veckor att bygga upp depåerna av serotonin igen.
Också Prozac ökar serotoninhalten i hjärnan. Det har blivit lyckopillret par preference: över 17 miljoner amerikaner har använt Prozac. En väsentlig skillnad mellan ecstasy och Prozac är att det senare medlet bara långsamt ökar
serotoninaktiviteten.
Men ibland blir inte det personliga hopkoket så väl sammansatt. Serotoninhalten är i hög grad beroende av miljön och den sociala omgivningen. Djurförsök visar att ungar som inte får en normal modersomsorg har en lägre serotoninnivå. Och det verkar som om låga nivåer av serotonin bidrar till framkallandet av alkoholism.
En annan av kryddorna i hjärnans buljong är dopamin. Denna signalsubstans ger oss motivation och ligger bakom positiva känslor. De upplevelser som våra sinnen ger oss är inte neutrala - det finns alltid en emotionell ton som fyller världen med värden och som pekar ut en riktning för våra handlingar. Det verkar som om den emotionella kompassen kan kopplas till ett delområde av de basala ganglierna som ligger djupt inne i hjärnan. Detta område påverkas i hög grad av dopaminhalten.

Om man frågar människor i olika samhällen, säger sig ett förvånande stort antal vara lyckliga även om de lever under knappa ekonomiska omständigheter. Vi har en naturlig blandning av
signalsubstanser, framför allt serotonin, noradrenalin och dopamin som ger bränsle åt den inre elden. Denna mentala glöd håller oss igång och vid gott mod.
Signalsubstanserna påverkar inte bara känslorna utan också våra sociala relationer. Föräldraskap, förälskelse och vänskap involverar hjärnstrukturer som använder substanser som oxytocin, endorfiner och dopamin. Särskilt oxytocinet tycks spela en viktig roll för socialisering. Flera studier pekar på att om man är socialt aktiv - till exempel genom att ta hand om andra - så ökar livslängden. Och i studier av epidemier har det visats att personer som har ett dåligt socialt kontaktnät löper mycket större risk att dö. Oxytocin är också en viktig komponent i den sexuella njutningen - både hos kvinnor och män. Detta kan bidra till att bindningen mellan parterna stärks.
Att bli förälder ändrar hormonbalansen. Östrogen, prolaktin, oxytocin och andra hormoner styr modersbeteendet. Om man tar blod från en råttmamma och ger det som transfusion till en jungfrulig
råtthona så utlöses modersbeteende även hos henne. Och omvänt, blockerar man oxytocin hos mamman så avbryts modersbeteendet.
När man läser Quartz och Sejnowskis bok får man lätt ett intryck av att Penfields stämningsorglar närmar sig med stormsteg. Genom att skapa droger som finjusterar nivåerna av signalsubstanser i våra hjärnor kan vi ägna oss åt avancerad personlighetsdesign. Vi kan inte bara byta frisyr och hårfärg utan även styla om våra inre drag till vad som är på mode för tillfället.

Peter Gärdenfors är profesor i kongnitionsforskning vid Lunds universitet

Tipsa andra

Vad är det här?

Under strecket | Mest lästa