I Kina är IT-revolutionen nationalistisk

Revolution är ett av det moderna språkets mest förtätade ord; för en del betyder det drömmen om en bättre tillvaro, för andra hotet om ett välbekant levnadssätts bortgång. Denna beskrivning torde gälla för såväl regimsammanbrott, genomgripande sociala omvälvningar och naturvetenskapliga upptäckter. Men revolution har också blivit ett av nyckelorden i produkt- och varulanseringar på allsköns områden, från Viagra och intelligenta kylskåp till den nya teknologi som kan verka frigörande men ibland också fungerar kontrollerande.
I en kinesisk kontext borde väl detta hoppingivande och samtidigt så hotfulla ord vara särskilt slitet? När den engelska kronans representant Lord Macartney besökte Peking 1793 och framförde kung Georges önskan om diplomatiska förbindelser på jämlik fot med Det himmelska kejsardömet, erhöll han endast ett bryskt avvisande från kejsar Qianlong. Det var startskottet för de många skarpa brott mellan tradition och modernitet som den kinesiska kulturen sedan dess har genomgått.

Vad betyder då ord som informationsrevolution och Internetrevolution i Kina? Fortfarande väldigt mycket, enligt argument som presenteras i den nyligen utkomna boken China Dawn. The Story of a Technology and Business Revolution (HarperBusiness, 320 s), skriven av den amerikanske journalisten David Sheff. Under 1990-talet publicerade han artiklar om den amerikanska IT-boomen för tidningarna Fortune och Wired, för att 1999 korsa Stilla havet och under tre år följa Kinas snabba Internetutveckling. Sedan dess har mycket hänt: nu finns där flest mobiltelefonabbonemang i världen och det totala antalet Internetanvändare är större endast i USA. Några bedömare tror att detta antal kommer att uppgå till hela 300 miljoner om fyra år, vilket alltså skulle göra Kina till världsetta. Därför är det helt uppenbart att kinesiska ungdomars och företagares teknofili och prylintresse framstår som ljuset i tunneln för världens många high tech-företag, vilka fortfarande lider av sviterna efter IT-bubblans kollaps. Men människorättsorganisationer som Human Rights Watch har visat på myntets baksida; många företag som på hemmaplan är både marknadsliberala och för demokratiska värden, säljer i Kina gladeligen sina senaste digitala övervakningsverktyg till säkerhetstjänst och polis.

Genom personliga samtal med kinesiska företagare smittades David Sheff av deras övertygelse om informationsrevolutionens stora vikt för det kinesiska samhället. Han svindlades av entreprenörernas affärstempo och förundrades över de motstridiga statliga regleringar som dessa pionjärer försökte tyda. Därför målar författaren färgstarka porträtt av viktiga män med stor medvind i den här skildringen av Kinas senaste revolution. Den fylligaste personteckningen görs av den kinesiska Internetrevolutionens mest lyskraftiga frontfigur Edward Tian. Han, som sägs äga både Bill Gates och Steve Jobs lysande egenskaper, framträder i denna redogörelse som en nästan övermänsklig gestalt. Tian började som framgångsrik egenföretagare inom den lukrativa och snabbväxande telekomsektorn, för att sedan totalt byta sida och bli chef för det statligt ägda bredbands- och nätverksbyggaren China Netcom. Med sin personliga energi och alla till buds stående medel arbetar han outtröttligt för att plöja ned världens längsta och snabbaste bredbandssträckning i den kinesiska fosterjorden.

En annan fängslande personlighet i denna redogörelse för hur det kinesiska informationssamhället tar form är den envise Wang Zhidong, programvarugeniet som skapade Richwin, det första riktigt användbara ordbehandlingsprogrammet för det kinesiska språket. Den ständigt utarbetade riskkapitalisten Bo Feng är Sheffs nära förtrogne. Redan under Bos uppstigande till affärsänglarnas himmel i USA blev de goda vänner, och denna vänskap är förutsättningen för författarens tillträde in i denna mycket speciella värld av bits, bytes och miljonärer i Yuan. I de sprakande affärsdramer som Sheff medryckande gestaltar, slår det i ena stunden gnistor om obetvinglig entreprenöranda, för att i den andra övergå i modfälld resignation inför de egensinniga byråkraterna i Kinas mäktiga informationsministerium. Väl nere för räkning reser sig ändå dessa eldsjälar mirakulöst och går vidare med till synes orubbat självförtroende.

Att stora affärer också kan betyda snabba affärer, med tvära kast mellan hopp och förtvivlan, misslyckande och triumf har sällan framstått tydligare än i skildringen av en kinesisk affärskultur som ibland överträffar sitt eget rykte. Det går närmast, för att använda science-fictionspråk, i "warp-hastighet". Det är en mycket läsvärd berättelse som ger en sällsynt inblick i den kinesiska ekonomins mest dynamiska och politiskt känsliga bransch, dit dörren för utländska medieintressen efter Kinas WTO-inträde ändock står på glänt.

Efter att ha delgivit läsaren dessa starka karaktärer som ger kontur åt den kineiska IT-näringen, argumenterar Sheff för dess betydelse för en positiv samhällsutveckling. Han framhäver att den nya teknologin säkerligen kommer fungera som tempohöjare för ekonomisk tillväxt, men att det är viktigare att analysera den idémässiga och sociala revolution som naturligt följer där interaktiv teknologi sveper fram. Det låter misstänkt deterministiskt och Sheff gör flera gånger intryck av att vara influerad av libertariansk övertro på teknikens frigörande kraft. I hans berättelse framstår därför ankomsten av nya medier och Internet som förmögna att i sig själva förändra Kinas auktoritära samhälle som väl naiv.

Denna utopiskt optimistiska vision har till en del sitt ursprung i den historiskt betingade amerikanska hatkärleken till Kina, som fick nytt bränse då "Kina förlorades" åt kommunismen efter andra världskrigets slut. Den självrannsakan och de anklagelseakter som detta utmynnade i, gav upphov till en diskurs inom amerikanska massmedier, akademi och politiska kretsar där prognostiserandet om när Kina kan "vinnas" till de demokratiska nationernas krets alltid verkat synnerligen engagerande. Det gäller i högsta grad också för Sheff. Även om den globala informationsrevolutionen enligt honom nu också definitivt har nått Kina, infinner sig ändå frågan om inte landet i första hand genomgår en industriell revolution. Denna undran är berättigad eftersom anledningen till att den kinesiska ekonomin vuxit mycket kraftigt de senaste decennierna till stor del är flödet av utländska direktinvesteringar till mer traditionella industrinäringar.

Svaren blir olika beroende på om man studerar delarna eller helheten. Det fascinerande med Kina i dag är att landet samtidigt genomlever flera stora parallella förändringsprocesser; industriella, sociala och ekonomiska. Det bör inte överdrivas, men faktum är att Kina har "hoppat över" utvecklingssteg som i-länderna har genomgått på telekom- och dataområdet. Till exempel framhöll amerikanska Cisco Systems direktörer vid ett besök i Peking det lyckosamma i att Kina inte släpar på ett arv från tidigare generationers datorteknologi, vilket innebär att landet i vissa avseenden har modernare IT-infrastruktur än många västländer.

Tyvärr underlåter David Sheff att diskutera de stora risker för både samhällsekonomi och omvärldsrelationer som kinesisk nationalism medför. De entreprenörer vi följer mellan styrelsemöten i Kaliforniens och Kinas metropoler saknar uppenbarligen intresse för demokratifrågor och yttrandefrihet. När Sheff ställer politiskt laddade frågor, blir det mest likgiltiga eller undvikande svar. Välvilligt försöker han ändå krama mesta möjliga substans ur uttalanden som trött och pliktskyldigt förutspår att, jodå, dessa fenomen kommer nog till Kina så småningom. Den samhällsomvandling dessa män hellre talar om är snarare drömmen om ett teknologiskt avancerat, ekonomiskt starkt och militärt mäktigt Kina. Deras nyrikedom har på olika sätt verkat befriande för dem, men de reflekterar inte alls över det faktum att flertalet kineser saknar grundläggande politiska friheter. Trots sin betydelse och prestigefulla roll i det kinesiska samhället i dag, utmanar de ogärna det politiska systemet och censurerar till exempel beredvilligt de egna cyberrummens publika mötesplatser. Således stimulerar de inte själva till yttrandefrihetens utvidgning - trots att den revolution de representerar till stor del handlar om individers frihet att kunna undersöka sina livsvillkor och ohindrat kommunicera sina åsikter om dem med varandra.

Det finns förvisso ekonomiska skäl att efterleva de statliga frihetsinskränkningarna, ändå förvånar det något att det enda politiska som framkommer i privata samtal med Sheff är en självhävdande nationalism. China Netcoms direktör Edward Tian framhäver till exempel att det är en "patriotisk plikt" för inhemska telekomföretag att tillhandahålla uppkoppling mot Internet. Inför sin egen personal är det mest påeldande argumentet: "Ni kan berätta för era barn och barnbarn att det var ni som förde Kina in i den moderna världen, att det var ni som gjorde vår nation stor". Kanske är denna management by nationalism en förutsättning för att skapa en för kinesiska förhållanden icke-hierarkisk vi-känsla inom organisationen? Att personer med utländsk universitetsutbildning och bakgrund sällar sig till den nationalistiska hejarklacken och intresserar sig föga för ämnen som yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter är värt viss uppmärksamhet. Möjligen kan de, liksom enpartistatens byråkrater, ha mest att förlora på en förändring av status quo?

Vad som också är ironiskt med, men inte ensamt orsaken till, IT-nationalismen är att den indirekt får sin kraft från USA. Just denna tekniksektor erhåller nästan all kunskap och alla investeringar från USA, hegemonen som så ofta i kinesiska medier anklagas för att bromsa Kinas utveckling. Det står helt klart att beroendet av amerikanska innovationer, investeringar och management ännu är mycket stort för introduktion av nya IT-produkter. Sheffs redogörelser av några kinesisk-amerikanska affärssamarbeten visar på vikten av överföring av amerikanskt kunnande, men att det också är nödvändigt att kunskapen omarbetas för den lokala kinesiska affärskontexten.

Internetrevolutionen är således enormt betydelsefull för Kina liksom för alla länder. Denna självklarhet kan dock vilseleda oss från insikten att global teknologi alltid införlivas i regionala sammanhang. Därför går utvecklingen inte alltid som vi har föreställt oss, varken i affärsliv eller i politik. Om den digitala revolutionens företagarprofeter predikade ett individualistiskt-anarkistiskt frihetsprojekt i västvärlden, tappar de nu sin demokratiska mask när de säljer in produkter i Kina. Edward Tian, Kinas egen bredbandsjesus, talar inte heller om informationsteknologins möjliggörande av individuell autonomi när han för ut sitt nationalistiska budskap. Han representerar den kinesiska nationens dröm om att återvinna förlorad storhet, en dröm som åsidosätter kampen för utökade politiska friheter. Även om den enskilda kinesiska individen i längden kanske kommer erhålla mer frihet genom informationsrevolutionen, drivs Tian och hans likar mer av profitmotiv och nationalism än av frihetslängtan. Detta trista faktum föranleder slutsatsen att den påstådda förekomsten av en global informationsrevolution, ett informationssamhälle, ett Internet är en grov förenkling av en komplicerad verklighet.