Norrsundet är en liten bruksort utanför Gävle. Där bor 1006 människor varav en tredjedel arbetat på massabruket som lades ner förra året, trots god vinst och bra kvalitet på pappersprodukten. Många ansåg att ägaren Stora Enso valt att stänga: 325 personer kom att mista arbetet och själva hjärtverksamheten för samhället Norrsundet avvecklades.

Botkyrka community teater vill verka lokalt och låta gräsrötter få möjlighet att berätta och kommentera sin egen historia. Verksamheten leds bland annat av America Vera-Zavalas som nu skrivit en timslång pjäs om nedläggningen av bruket.

Titeln Jävla finnar är en ironi över hur lätt vi skapar syndabockar istället för att analysera en ekonomisk struktur som påverkar oss alla. Stora Enso är till stora delar finskägt.

Spelet om nedläggningen är en samproduktion med Folkteatern Gävleborg, ABF och Riksteatern – Norrsundets arbetarteater är också med på ett hörn. Nu reser iscensättningen landet runt som ett debattunderlag om (frånvaron av) glesbygdspolitik, den svenska modellen, demokrati och det lokala ansvaret hos globala företag.

Ensemblen på fem personer är alla lokala amatörer, regin tar väl tillvara deras entusiasm för projektet men också deras autenticitet. Här ekar inga teatertonfall, magstöd eller konstgrepp. Jävla finnar är rak, ärlig, till många delar indignerad och dokumentär samhällsteater.

Företagsledningen har låst in fackstyrelsen för att inga uppgifter om nedläggningen ska läcka ut. Texten låter olika ställningstaganden få plats: en av kvinnorna tycker att det är skönt att bruket försvinner, nu kan folk få tillbaka sina luktsinnen och slipper ta backen ner till fabriken.

En ung tjej är hennes motsats, hon ser nedläggningen som ett bevis för hur också socialdemokratin svikit sina egna. En av männen får akut panikångest och liknar det hela vid ett ubåtshaveri, instängda sjunker man till botten. Åsikterna blandas med texter ur Liten katekes för underklassen av August Strindberg.

Jävla finnar är ett sätt att bearbeta ett trauma som berör en hel bygd. Pjäsen blir ett bollplank – man behöver inte hålla med om allting, replikerna genererar också åsikter. Regissören Reine Lööf balanserar fint det omedelbara och viljan att kommentera det faktiska skeendet – och bygger på en viktig tradition av teater som demokratiskt forum.

Lars Ring

08-13 56 09

lars.ring@svd.se

Fler artiklar