Stockholm
Efter en timmes konsert, medan musikerna jammar och Anastacia byter om till kvällens första kortkorttopp, förkunnar en inspelad mansröst att den amerikanska sångerskan visst gillar musik; att det inte alls är sant att hon i en brittisk intervju skulle ha sagt att musik irriterar henne. Det är tur att det reds ut under konserten. I fallet Anastacia är det annars lätt att tveka.
Efter att hennes skivbolag fått henne att ljuga om sin ålder i tio år kom Anastacia Newkirk förra året ut som 40-åring. I samband med att skivan Heavy rotation släpptes i höstas var det också en mognare version av henne som lanserades. Den tvättbrädeslipade magen, som tillsammans med de färgade glasögonen och den vulgära antiestetiken varit hennes fysiska signum, visas inte förrän i andra klädbytet. Glasögonen åker av efter några nummer och hennes tidigare så nasalvrålande röst hålls någorlunda tämjd.
Efter en katastrofal inledning där Anastacia drar runt som en björn som just väckts ur sitt ide slår hon plötsligt på sin proffsspralliga sida. Högtravande ballader blandas med stadshotellstechno men hennes starkaste kort är när hon låter sin tacky-kulturella sida få blomma ut. Som när hon studsar runt iförd en hatt med jättelånga spröt eller när en manlig dansare klär av sig till de vita kalsongerna och hoppar ner i ett badkar. Han sprutar vatten med munnen, gör akrobatiska konster och snurrar i spagat över karet hängande i tjocka läderremmar. Med andra ord: Ett helt vanligt Chippendales-erotiskt tisdagsbad.
