Vem föraktar vem, Göran Hägglund?

Om du hade haft rätt hade jag som den vänsterelitist du skulle betrakta mig som (om du visste vem jag är) gärna hållit med dig. Det vore liksom lagom oväntat om Hansson diggat Hägglund. Men din text blir tyvärr så trist förutsägbar att jag istället måste beklaga din vulgaritet. Det förakt som i alla tider funnits mellan människor som tror att de är olika måste med rätta skärskådas och motarbetas. Men är det motarbetar du gör? Eller förstärker du dem?

Du spär på idén att det finns vanliga människor, och därmed ovanliga. Du spär vidare på fördomen att de ovanliga föraktar de vanliga, vilket får de vanliga att i sin tur förakta de ovanliga. Det där spelet vi är så fullt upptagna med under skoltiden, men sen i vanliga fall oftast växer ifrån.

Vem föraktar vem, Göran? Känner du dig själv föraktad, du glömde skriva något om det. Vill du att människor ska tycka om dig mer än vad de gör? Vill du kramas hr Hägglund?

Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksbordet skriver du, är det där de vanliga människorna sitter, vid köksbord? Ja, man kan tro det, för du fortsätter med att beskriva de vanliga som spenderar sommaren med att snickra, gå på loppisar, slåss med fästingar och åka utomlands.

Lustigt. För det är precis vad jag och mina kulturelitkompisar gjort i sommar. Jag undrar varför ditt köksbord skulle vara mer värt, eller mer vanligt, eller mer berättigat än mitt?

Det spelar ingen roll hur mycket knut du slår på dig själv Göran, för du är inte vanlig. Det är inte jag heller, vi är båda helt vanligt ovanliga människor som delar jord.

Jag är poet, rödhårig och därmed i dina ögon säkert hur folkföraktande som helst. Ytliga fördomar borde stå dig lika högt i halsen som de gör i min, eftersom du säkert, som den osynliga kristdemokrat du är, själv råkar ut för dem. (Det är långt fler bögar och flator i det här landet än kristdemokrater. Gör det dig mindre värd? Nej.)

Så Göran, kom till mitt köksbord om du vågar, så kan vi tala ut.

Och kanske kramas.