Varför denna tunghäfta när Bush försvarar tortyr?

Sverige åtar sig gärna att vara moralens stämma i världen. Jag har själv hört en svensk utrikesminister utbrister i ett kärnfullt ”Det är för djävligt!” under ett besök på den av Israel ockuperade Västbanken. En annan minister blev nästan illamående när hon konfronterades med den mur som Israel byggde på ockuperad mark för att hindra bilar med tilltänkta självmordsbombare att ta sig in i Israel. ”Det här är ju bara sjukt!”, tyckte ministern.

De här exemplen från Mellanöstern och andra delar av världen skulle kunna månfaldigas, och ofta saknar de heller inte grund. Samtidigt kan man förstås undra över varför just Sverige så gärna åtar sig rollen som världspolitikens moraliska väktare. Kan det vara för att slippa sopa det förflutnas bråte utanför egen dörr?

Hur var det med de svenska studenterna som tvingade fram avvisningen av en handfull tysk-­judiska läkare som, i fall de inte fann annan fristad, gick en säker död till mötes? I realpolitikens namn kände sig Sverige också tvunget att låta de tyska militär­transporterna från och till det av tyskarna våldtagna broderlandet Norge passera svenskt territo­rium. Efter andra världskriget ­bestämde samma realpolitik villkoren för baltutlämningen. Och visst, stater liksom den enskilde kan inte leva och överleva i denna värld utan att då och då bli smutsig om de moraliska tassarna. Vilket dock alls inte är detsamma som att stillatigande låta orätten passera utan protester, när det så passar och kan ske tämligen riskfritt.

Just nu skulle man kunna förvänta sig svavelosande brandtal från någon i regeringsställning, förslagsvis utrikesministern. Eller tycker vi att tortyr kan försvaras, beroende på vem som torterar vem? Nej, naturligtvis inte. Men varför då denna öronbedövande offentliga tystnad när USA:s president George W Bush förklarar att han ämnar lägga in sitt veto mot ett eventuellt förbud mot användning av en av de grymmaste tortyrmetoderna: waterboarding eller vattentortyr.

Den som har lyckan att inte veta vad som kan ske i terrorbekämpningens namn upplystes nyligen av CIA om att en av deras förhörs-/tortyrmetoder består i att en misstänkt binds till händer och fötter och trycks ner under vattnet tills han närmar sig drunkningsdöden.

Den amerikanska senaten och representanthuset ämnar nu förbjuda denna och liknande tortyrmetoder – men presidenten har förklarat att han kommer att stoppa en sådan lag med sitt veto. Förmodligen motiverar presidenten sitt beslut med att i kampen mot terrorn och i försvaret av ”vår demokrati” är alla medel tillåtna.

Folk som vet vad de talar om har dock påpekat att svår tortyr oftast leder till att offret ”bekänner” vad som helst, och att förhörsledaren därmed leds på ofruktbara villospår. I hopp om att fånga en äkta terrorist torteras i regel ett stort antal oskyldiga, varvid hela rättsprincipen om att hellre fria än fälla sätts ur spel.

För egen del förvånas jag mest över den tunghäfta som våra vanligaste moraldebattörer och folkvalda har drabbats av. Var håller de hus? Alla dessa politiker och andra samhällsmoralens väktare som vanligen är så snara att avkunna sina moraliska domar är märkligt tysta nu då USA:s president försvarar ett samhällssystem som, anser han, för sin överlevnads skull ska ha rätt att använda de vidrigaste tortyrmetoderna.

Cordelia Edvardson

cordelia.edvardson@svd.se

Fler artiklar