Välfriserad blomsterprakt i Chelsea

Senast han var bäst bland de bästa på Chelsea var för fem år sedan, och nu vann han en guldmedalj för sjunde gången. I år delades åtta guldmedaljer ut till de drygt 20 större och mest uppmärksammade visningsträdgårdarna, vilket är ett ganska normalt antal. Bland guldmedaljörerna väljs en till Best in show, och det är sedan bara den som alla pratar om.

Tom Stuart-Smiths vinnande visningsträdgård är också den som är allra mest sparsam i användandet av färger. Mycket bladgrönt i olika nyanser och former och i stort sett enbart vita blommor. Kanske till lätt förtret för hans sponsor, champagnehuset Laurent-Perrier som intensivt försöker marknadsföra sin rosa skumpa här på Chelsea.

Nio stycken 30 år gamla avenbokträd, stiligt formklippta som molntappar i våningar, är strategiskt utplacerade i den här trädgården. Här och var syns också flera avlånga zinklådor till brädden fyllda av spännande mörkt vatten. Just de påminner kanske mest om likistor, men trädgårdskonst är ju också en fråga om personlig smak.

Runt omkring träden och invävt kring en diskret stenläggning har Tom Stuart-Smith broderat en imponerande matta av blommande perenner och marktäckare i skiftande bladformer och färger. Bredbladiga rodgersior, hostor och hasselört, en dvärgform av jättedaggkåpa (Alchemilla erythropoda) och mängder av sockblommor, både den rödgrönmönstrade Epimedium x rubrum och den diskret vitblommande Epimedium x youngianum ’Niveum’ - definitivt något för finsmakarna. För blomprakten svarar vita pioneer –’Jan Van Leeuwen’, ’White Wings’ och ’Krinkled White’ – tillsammans med vita fingerborgsblommor (sorten Digitalis purpurea f. albiflora), vit stjärnflocka och en söt liten näva som lyser upp i mörka partier (Geranium phaeum ’Album’).

Olika euforbior och ett par prydnadsgräs kompletterar grönskan under träden. Det hela är sobert och till synes ganska okomplicerat. Men det som skiljer den här trädgården från våra egna är förstås perfektionen. Inte ett blad ligger fel, samtliga växter är framodlade under extrem övervakning för att kunna visa sig från sin allra bästa sida just den här veckan i maj.

Det är inte bara jag som kommer att tänka på förra årets stora svenska succé här på Chelsea. Landskapsarkitekten Ulf Nordfjells vackra vita Linnéträdgård som också vann en guldmedalj men till mångas stora förvåning sedan inte blev Best In show. I dagarna är Nordfjell också flitigt citerad i brittisk press där han kommenterar årets sparsamt färgsatta Chelsea-trädgårdar.

– Det är mycket vågat. Jag är förvånad över deras självförtroende, säger Ulf Nordfjell till Daily Telegraph.

Men Chelsea är så mycket mer än förstklassig trädgårdsdesign. Hit till det 44000 kvadratmeter stora utställningsområdet vid Themsen vallfärdar 160000 förväntansfulla trädgårdsmänniskor under fem hektiska dagar. De knuffar sig fram bland spektakulära visningsträdgårdar, champagnetält och prylstånd och de gapar över bortemot en miljon perfekt manikyrerade växter i ett gigantiskt utställningstält där gångtrafiken måste enkelriktas för att alla ska få plats.

Måndagen tillhör pressen, men bara fram till klockan fyra på eftermiddagen då hela området utryms för att låta drottning Elizabeth och hennes följe spatsera omkring i lugn och ro. I år sågs hon diskutera växter med George Harrisons änka Olivia i en visningsträdgård som tillägnades denne Beatlesmedlems kända trädgårdsintresse. Tisdag och onsdag är vikta för det kungliga brittiska trädgårdssällskapets medlemmar och först därefter släpps allmänheten släpps in. Samtliga har köpt biljetter flera månader i förväg, spontanbesökare är utlämnade till den blomstrande svarta biljettmarknaden.

På lördag är allt slut, då rivs hela prakten och alla de till perfektion framdrivna växterna reas ut eller skänks till välgörenhet. Det som har tagit år av minutiös planering och odling och tre hektiska veckor att bygga upp och plantera, raseras nu högst osentimentalt på lika många timmar.

Agneta Ullenius

08-13 50 65

agneta.ullenius@svd.se

Fler artiklar | Blogg