Uppland, Håtuna socken, Håbo härad

Om en fattig torpare
1916 på vintern höll han på att dö. För då gick ett sånt där kylsår upp på foten. Så bara han gick upp så blödde det. Och pappa körde i skogen och körde förbi där, och han funderade (över)att han inte såg till Sjögren, så mot kvällen tog han och tittade in. Och då frågade han: "Lever Sjögren?" sa han när han kom in.
-"Ja, nog lever jag", sa han, "men jag kan inte gå upp för foten blöder så dant."
Och då var vattnet fruset så han kom inte åt något vatten. Så det hade inte varit eld i spisen på flera dager, se. Och då frågade pappa honom: "Kan Sjögren äta något då?"
-"Ja, om jag hade något så", sa han.
Nå, så då gick han pappa hem, han, så min syster var dit då med mat åt honom, så han fick äta då, se. Och de fick (gå) dit och hjälpa till; jag vet det var moster i Sandberget - min morbrors gumma - hon var där och skötte om foten på honom och hjälpte honom, så då var han snart uppe igen.

(Från Sofi, Dialekt- och folkminnesenheten, Uppsala)