”Umeå en värdig vinnare”

Enligt juryns vice ordförande Philip Johnsson var Umeå den stad av de två som avgjort bäst lever upp till EU:s kriterier på lokalt och europeisk engagemang.

Fredrik Lindegren, projektchef för Umeå, beskriver ett arbete som pågått aktivt ända sedan våren 2006.

– Vår strategi har varit att utgå från nätverken i Umeås kulturliv, med till exempel Norrlandsoperan, Symfoniorkestern, Bildmuseet, Västerbottens länsmuseum och ungdomsrörelsen i musik.

Umeå blir den nordligaste kulturhuvudsten hittills i Europa men för juryn framhöll man särskilt att resan med flyg från Stockholm till Umeå faktiskt är tidsmässigt smidigare än till Lund.

– Vi har också visat att vi kan ta bort trösklarna till kulturlivet och ta emot många gäster i Umeå, understryker Fredrik Lindegren.

Framtidstron i Umeå stärks nu ytterligare av att Botniabanan successivt invigs och att universitetet planerar ett konstnärligt campus. Men juryn möttes också av mer känslomässiga argument som att ”Det är en viktig tanke att det nordliga rummet i det europeiska huset kan tillföra syre”.

I Umeå anses kulturhuvudstadsåret redan brett förankrat:

– Det blir en injektion i kulturlivet och något som vi tror det kommer ge resultat långt efter 2014, säger Sara Meidell, kulturchef vid tidningen Västerbottens-Kuriren.

De lokala invändningar som finns, menar hon främst rör temat ”De åtta samiska årstiderna”.

– Umeås vardag kanske inte rymmer så mycket samiskt som besökarna förväntar sig och en liten oro finns över hur staden ska klara av ett så här stort evenemang, säger Sara Meidell.

På Sydsvenska Dagbladet där man sett Lunds ansökan som mest välgjord, säger kulturchefen Rakel Chukri att Umeå trots det var den givna vinnaren.

– Men Umeås ansökan ligger i floskeltoppen med sådant som att man ska fira 100 olika minoriteters nationaldagar. Jag som har rötter i Turkiet kan konstatera att sådant känns omodernt. Å andra sidan behöver Umeå kulturhuvudstadsåret bättre än Lund, säger hon.

Från Vilnius som just i år är Sveriges närmaste europeiska kulturhuvudstad, kommer gratulationer och uppmuntran.

– Det är verkligen värt att anta utmaningen. Den internationella uppmärksamheten ger så mycket och hela regionens kulturliv revitaliseras. Det är ett tillfälle att se över hela kulturpolitiken, ta nya kontakter och höja ambitioner, säger Rolandas Kvietkauskas, som leder det litauiska kulturhuvudstadsåret i Vilnius.

Han menar att det tuffaste är att balansera ekonomin med kraven på både kultur- och infrastruktursatsningar.

I Vilnius har årets särskilda höjdpunkt varit det nya Nationalgalleriets invigning i juni. Men att det inte är alldeles riskfritt att vara kulturhuvudstad, är Vilnius också exempel på. Plötsligt kom den ekonomiska världskrisen och staden fick skära ner kulturhuvudstadsbudgeten till hälften.

Också historiskt finns en del för Umeå att lära. Johan Etzler, mångårig avdelningschef inom Stockholms stads kulturförvaltning, menar till exempel att kulturhuvudstadsåret i Stockholm 1998 satsade för mycket på gästspel med stjärnor.

– Bred samverkan med det lokala kulturlivet är mitt råd. I Stockholm blev förorten bortglömd och många konstnärer var förbannade, minns han.

På en punkt kan Umeå känna sig ganska trygg: Nästan alla kulturhuvudstäder får under ett års tid rejält uppsving i turismen. Så var det också i Stockholm, där besökarnas övernattningar från ett år till ett annat steg med över 10 procent – i sig en succé även om det beständiga från Stockholms kulturhuvudstadsår, som slukade en halv miljard kronor, i dag främst symboliseras av Tensta konsthall.

Av totalbudgeten på cirka 400 miljoner kronor, hoppas Umeå få 170 miljoner från staten och resten från region, kommun och företag. Från EU kommer bara 16 miljoner kronor.

Johan Hellekant

08-13 51 23

johan.hellekant@svd.se

Fler artiklar