–Pengarna intresserar mig inte nämnvärt, men äran gör att jag kanske kan intala mig att jag klarar av mitt jobb, sade Torsten Andersson till SvD:s Erica Treijs när priset tillkännagavs.

–Behållningen av jobbet är mest av psykologisk karaktär. Besatthet botar ångest, så det är svårare att inte arbeta.

Annars var år 2006 Torsten Anderssons år. Då visade han en separatutställning, Falurödfärg med droppar av blod och blodfärgade skuggor, på Galleri Brändström & Stene. Den både hyllades av kritiker och sålde slut.

–Internationellt snackas det om den svenske konstnären som bor i skogen, berättade galleristen Jan Stene.

Samma år ingick nya Torsten Andersson-verk i den stora manifestationen Modernautställningen på Moderna museet. Och hans centrala målning Molnen mellan oss fick låna ut sin titel åt ytterligare en samlingsutställning, även den på Moderna. En bekräftelse på att han alltid var något av en konstnärernas konstnär. Mot slutet av Torsten Anderssons liv var intresset för hans konst på topp. Det hade inte alltid varit så.

År 1966 lämnade han Stockholms konstliv och en professur på Konstakademien bakom sig för att dra sig tillbaka till hembygden i den skånska naturen i Benarp vid Hörby där han förblev livet ut. Han vantrivdes i det svenska konstklimatet, kände sig missförstådd och ouppmärksammad. Han var en man som gick sin egen väg i en konformistisk tid.


Clemens Poellinger

Clemens Poellinger

Fler artiklar

Tipsa andra

Vad är det här?

Kulturnyheter | Mest lästa