Texten lever sitt eget liv

Om vi snubblar över ett svårt ord i en roman slår vi upp det, eller så läser vi bara vidare. Har vi svårt att hänga med i en filmintrig frågar vi vår kompis vad som egentligen händer, eller så koncentrerar vi oss extra noga för att foga samman de dramaturgiska pusselbitarna.

Men när vi inte riktigt hör vad någon sjunger, vad gör vi då? Hittar på en ny text såklart. Ofta helt omedvetet, vi hör ju vad vi hör. Några år senare får vi kanske skämmas när någon påpekar att vi sjunger fel. Först då slår det oss hur märkligt det var att Bee Gees sjöng om att åka på Finlandskryssning – ”Ah ah ah ah, Stena Line” – att den väne Nic Schröder var så politiskt inkorrekt att han slängde ur sig raden ”hey nigga chick chick” och att Mauro Scocco vågade sig på en så ekivok skildring av storstadens ensamhet i texten till Sarah: ”jag väntar i hörnet med säden i näven”.

När Joakim Arhammar för nio år sedan bevittnade en klasskamrat recitera Petters låt Saker och ting kände han ett kall. Ända sedan dess har han jobbat med att bygga upp ett arkiv av felhörda låttexter. ”Saltmannen! Varenda jävel kommer höra dig” basunerade Rickard Tuvesson ut i duschen efter gympan. Petter rappar egentligen ”Är det sant, mannen?”.

Joakim Arhammar startade sajten Saltmannen.se som en hyllning till sin klasskompis och med målsättningen att sprida andra exempel till allmänheten. Sedan dess har ett tusental felhörningar publicerats på sajten.

Bland dem som delat med sig av sitt kreativa lyssnande finns signaturen Malin, som hörde Frälsningsarmén ta ton om ”barnarov” och inte kunde förstå varför troende människor sjöng så morbida saker, Ellus, som lyssnade till Lasse Berghagens sång om Teddybjörnen Fredriksson som ”slog så många barn” och Johanna, som diggade Weather girls ”It’s raining ham”.

–Alla sjunger, det finns inte någon som inte sjunger vid något tillfälle och alla har säkert sjungit fel någon gång, säger Joakim Arhammar, som nu har samlat de bästa felhörningarna från sajten i boken Är det Saltmannen?.

Han tycker att de roligaste felhörningarna är de med en historia bakom.

–Den låttext som jag baserat hela sidan på är kanske inte superrolig, men den är ändå min favorit eftersom jag har en så personlig historia kring den.

En annan historia ger oss signaturen Louise en antydan om. Hon skulle önska en låt till ett coverband på en julfest och tyckte att de kunde spela 800 grader med Ebba Grön, som i hennes huvud förvandlats till en jullåt. Förmodligen blev både bandet och de andra festdeltagarna något förvirrade när hon förklarade att hon ville höra ”Hoppa under granen”.

–Jag tänker på scenerna som utspelades där. ”Vad säger du? Hoppa under granen?”, spekulerar Joakim Arhammar.

Det är lätt att se episoden framför sig och skratta åt Louises förvåning över att ingen annan har hört låten, men hon är långt ifrån ensam i sin oförmåga att dra den logiska slutsatsen att den textrad man hör förmodligen är formulerad på något annat sätt. Joakim Arhammar är själv fascinerad över hur mycket konstigheter vuxna människor kan höra i musiken utan att reflektera. En av hans vänner trodde till exempel att Markoolio i låten In med bollen i mål sjöng ”EM kommer bli vår”.

–Den här killen är 25 år. Under hela EM har han inte lyckats höra rätt och då har han ändå tittat på nästan alla matcher, gått på O’Learys och sjungit med. Jag förstår inte hur han under hela turneringen lyckades tro att den gick så.

Vårt hårdnackade motstånd till att ompröva felaktiga uppfattningar är en grundbult i hela vårt tänkande. För att klara av att hantera vardagens informationsflöde måste vi sålla bort saker och det gör vi bland annat genom att omedvetet använda oss av vissa mentala genvägar.

–Det är en generell princip i allt vårt tänkande att vi tolkar saker och ting så att de stämmer med våra förväntningar. Om jag tycker att jag har hört något, då hör jag samma sak igen, säger Torun Lindholm, docent i psykologi vid Stockholms universitet.

Hon förklarar att människans kognitiva system innehåller massor av knep för att slippa ändra uppfattning.

–Vi är mästare på att få verkligheten att stämma så att vi inte behöver ändra oss. Vi letar efter sådant som stämmer med det vi tror och ignorerar det som inte stämmer.

Har vi väl hört Joey Tempest vråla ”Joakim von Anka” i vår barndom kan det alltså ta lång tid innan vi förstår att han sjunger ”It’s the final countdown”.

–Jag sjöng också väldigt konstiga engelska texter som liten, på svenska då alltså, och de sjunger jag fortfarande när jag hör de där låtarna, det är rent nonsens, säger hon.