SVT:s ledning agerar i panik

Om SVT lägger om kursen så att utbudet blir mer likt de kommersiella kanalernas, vilken är då meningen med public service? SVT:s ledning har drabbats av panik och tappat orienteringen, skriver Olof Dahlberg, redaktör för ett av SVT:s mest inarbetade varumärken som läggs ner efter 35 år.


I dag frågar sig allt fler - vad ska public service vara till för? Nästan alla är överens om att public service-bolagens främsta roll i våra samhällen ska vara i informationens, folkbildningens och ytterst demokratins tjänst. Utan informerade medborgare urholkas demokratin.

Ett public service-företag har alltså ett klart annorlunda uppdrag än ett kommersiellt tv-bolag. Men i dag ser det ut som om SVT är på väg i en oroväckande riktning, från det mer ambitiösa materialet till det mer lättsmälta.

Ett par dagar före midsommar beslöt SVT:s ledning att ett större antal miljoner skulle omfördelas från nyheter och samhällsbevakning till lättare drama. Samtidigt meddelades att två samhällsprogram skulle läggas ner, det relativt nya Faktum och Dokument utifrån, sedan 35 år ett av SVT:s mest inarbetade varumärken.

Allt i avsikt att nå den ungdom, som inte längre tittar på tv som förr. Den här omfördelningen "från samhällsbevakning till såpor" måste vara en av de mest utmanande kursomläggningarna i svensk tv-historia.

Nu är det inte unikt för Sverige att public service-televisionen tappar tittare - och särskilt yngre tittare. Samma utveckling pågår i hela västvärlden. Det är däremot unikt att en ledning för ett public service-bolag så till den grad drabbas av panik att den tappar orienteringen och inte längre kommer ihåg vad som är kärnan i uppdraget.

I själva verket har SVT fortfarande en starkare ställning i samhället än de flesta jämförbara bolag i andra länder; detta främst tack vare utomordentligt hängivna medarbetare, som dagligen erbjudit publiken program av hög kvalitet.

Om nu SVT:s ledning medvetet lägger om kursen så att utbudet blir mer likt de kommersiella kanaler som ungdomar hellre söker sig till - vad är då meningen med public service? Det här är den återkommande frågan i den debatt som SVT-ledningen sökte undkomma genom att gå ut med beskedet just när Sverige skulle sommarstänga.

"Vi är till för alla, inte enbart för en intellektuell elit" är SVT-chefen Christina Jutterströms svar (Expressen 14/7) på kritiken mot omläggningen. Det vore intressant att höra vilka program hon i dag anser vara så elitinriktade att de inte längre får plats.

Frågan är om dagens problem i SVT delvis har sin grund i hur arbetet är upplagt.

Sedan några år tillbaka har SVT en beställarorganisation förenad med en strikt hierarki. En producent har normalt aldrig några kontakter med den höga ledningen.

Den ansvarige redaktören för ett program har inte tillträde till de personer som fattar beslut om programmets ekonomiska villkor. Det här har lett till betydligt färre kontaktytor än tidigare. SVT-folket går inte längre utanför linjen. Jag talar med min närmaste chef som talar med sin chef och så vidare.

För ett idéburet företag är det här förödande. Det leder till frustration hos många, men allvarligare är nog att ledningen genom den här organisationsmodellen blir alltmer isolerad. Jag tror att de bristande kontakterna mellan ledningen och många av de medarbetare som arbetar med public service-målet ständigt för ögonen har bidragit till att SVT-ledningens inre kompassnål nu börjat snurra.

I de flesta organisationer är det obekvämt att kritisera ledningen. Det är självklart att direkta företagshemligheter inom SVT inte ska diskuteras offentligt. Men hur vi förvaltar public service-uppdraget är ingen företagshemlighet.

Internt pågår nu intensiva korridordebatter om ledningens kursomläggning. Men den diskussionen når inte utanför huset. Man kan bara konstatera att de SVT-anställda åtminstone hittills är tysta utåt, trots att här finns kadrer av talföra och debattglada personer.

Beslutet att lägga ner Dokument utifrån kom inte som en total överraskning för oss. Själv har jag haft förmånen att arbeta som ansvarig redaktör under de senaste tio åren. Någon motivering till nedläggningen har ledningen inte brytt sig om. Men motvinden har blåst i flera år.

Här några administrativa beslut på olika nivåer, som långsamt har strypt Dokument utifråns möjligheter att nå ut till en större publik:
33 sändningar för fem år sedan har undan för undan krympt till 22 i fjol. Möjligheten att kring julen och sommartid sända internationella prestige-serier har i stort sett försvunnit. "Inte ska vi väl ha ett sådant tungt material kring jul" var motiveringen jag fick höra från planeringsavdelningen.
Förra hösten togs inledningarna och möjligheten till studiosamtal bort. Den motivering som gavs var att unga människor zappar vidare om det kommer "gubbar i rutan". Vi fick höra att tittarna inte orkar med den 60 till 90 sekunders inledning, där vi knöt an till nyhetsläget eller satte in filmen i ett svenskt sammanhang. Studiosamtalen ansågs försumbara. Att ta bort den här så kallade inramningen har lett till att programmet förlorat i identitet.
I vintras kom en ukas att program som vårt eller Vetenskapens värld inte skulle få börja med programnamnet i tablån. Jag har aldrig förstått varför, men resultatet är att man gömmer undan de varumärken som varit ett hjälpmedel för tittarna att hitta till sina favoritprogram.
En sändningstid kl 22.00- 23.00 är för sen för många. Därför har repriserna på senare år blivit allt viktigare. Förra hösten uttryckte jag min glädje hos planeringsavdelningen över att vår repristid söndagar kl 16.00 samlade allt fler åskådare. Två månader senare togs beslutet att ge bort den repristiden till UR. Vi fick en betydligt sämre tid. Därmed tappade Dokument utifrån 100 000 tittare.

Det är ironiskt att SVT:s ledning nu tänker offra Dokument utifrån på ungdomsaltaret, samtidigt som mängder av ungdomar hör av sig och protesterar mot beslutet. Vår ledning känner säkert inte heller till att just Dokument utifrån är ett av de få SVT-program som ungdomar regelbundet sprider till varandra illegalt via internet.

Samtidigt som SVT nu skär ner sin samhällsbevakning är det intressant att notera hur till exempel det rent kommersiella TV8 vågar gå ut med ett intellektuellt orienterat utbud med seriösa samtal i samhällsdebatten och mycket information om utrikesfrågor. Det här är
något som SVT borde bemöta i stället för att nervöst göra det man tror är en "ungdomlig" tv.