Svagt skydd för kulturhus

Kulturhistoriska värden väger ofta lätt i den kommunala planeringen. En undersökning från Boverket visar att många kommuner vet för lite om hur de ska arbeta med kulturmiljöfrågor. Möjligheten till skydd av kulturmiljöer används sällan.

Trots att ett stort ansvar för att värna kulturhistoriska värden ligger på just kommunerna, genom plan- och bygglagen, så saknar många kommuner tillgång till antikvarisk kompetens.

I en enkät svarar bara 38 procent av kommunerna att de har tillgång till antikvariskt utbildad personal, antingen i den egna organisationen eller genom avtal med konsult.

Enligt Boverket behövs det nu ett riktat anslag för att kommunernas arbete med kulturmiljövärden ska förbättras, och en utbildningsinsats riktad mot kommunala politiker och tjänstemän.

–Vi föreslår ett riktat anslag, på samma sätt som regeringen tidigare avsatt pengar för att kommunerna ska kunna ta fram kunskap om vindkraft, säger Suzanne Pluntke, ansvarig för studien på Boverket.

Boverkets undersökning visar att många kommuner inte vet vad de har för kulturvärden; de saknar ordentliga dokument som pekar ut kulturhistoriskt värdefulla byggnader och beskriver hur dessa ska tas om hand.

Ofta är dokumenten föråldrade, med många vita fläckar. Exempelvis saknas ofta värdefulla miljöer från det sena 1900-talet.

Många kommuner är också osäkra på sina möjligheter att värna kulturmiljövärden enligt plan- och bygglagen. Boverket beskriver i sin rapport en ”problematisk” planeringssituation, ”där planeringen framför allt styrs av olika exploateringsönskemål”.

Men det är inte första gången Boverket för fram kritik mot hur kulturvärden hanteras av svenska kommuner.

2007 presenterade Boverket en rapport som visade att kulturmiljön kommer i kläm. Ansvarig för det arbetet var Otto Ryding, antikvarie på Boverket.

–Ska man vara ärlig så har vi ju sett få konkreta resultat av den rapporten, säger han och tillägger att den nya studien tyder på att situationen snarast försämrats när det gäller kunskapsläget i landets kommuner.

–Det är en politisk prioriteringsfråga. Man kan konstatera att regeringen har valt att inte göra något, säger han och tillägger att frågan kompliceras av att kulturmiljöfrågor riskerar att falla mellan stolarna, mellan kulturdepartementet och miljödepartementet.

Plan- och bygglagen ställer höga krav på hur kulturvärden ska hanteras.

Men enligt Otto Ryding är det många svenska kommuner som inte klarar att leva upp till lagens krav på att kulturvärden ska beaktas i planeringen.

Vad får det här för konsekvenser?

–Man ser ju hus som byggs om på ett onödigt hårdhänt sätt, och byggnader som placeras på ett onödigt dumt sätt, säger han och tillägger att bristen på kunskap om kulturmiljöfrågor i kommunerna också riskerar att leda till en mer konfliktfylld planering, med protester och folkstormar.

Enligt Boverket måste kommunerna nu börja arbeta mer proaktivt med kulturmiljöfrågor; de måste bli medvetna om vilka kulturvärden de har, och skaffa sig strategier för hur dessa ska värnas.

Men Suzanne Pluntke menar att det inte bara är inom kommunerna som det saknas kunskap. Hon säger att allmänheten ofta tycks sakna kunskap om vad plan- och bygglagen ställer för krav på kommunerna.

–Annars hade man som medborgare kanske krävt mer av sina politiker, säger hon.

Elisabet Andersson

elisabet.andersson@svd.se