Söndagsparty bara tröttsamt

Varför åker svenskar till New York för att berätta för amerikaner vad vi gör och har i Sverige? ”In Swiiden wi hävv” är en tröttsam refräng, och den blev inte mindre tröttsam när Filip Hammar upprepade den ad nauseam i söndagens premiär för hans och Fredrik Wikingssons pratshow Söndagsparty med Filip och Fredrik i Kanal 5.

Om jag förstått saken rätt vill Wikingsson och Hammar upplösa kulturella hierarkier. De vill blixtsnabbt kunna slå om från det gycklande till det seriösa. Men tyvärr är de inte roliga när de vill vara roliga och inte seriösa när de försöker vara allvarliga.

Söndagens gäster var Jonas Gardell och Marilyn Manson. Inför programmet har programledarna sagt att de vill åstadkomma oväntade möten, men något möte skedde inte. Jonas Gardell berättade en anekdot och gav prov på sin gubbsjuka förkärlek för sexskämt. Marilyn Manson fick fåniga frågor och strövisa upplysningar om hur det är i Sverige.

Dessutom slösades tid på att leta efter det engelska ordet för skidskytte. Varför inte slå upp det inför programmet? Marilyn Manson hade sannolikt förstått ordet ”biathlon”. Nu fick han i stället intrycket att vi skjuter skidor ”in Swiiden”.

I övrigt var det freakshow: wrestling och bilförstörelse som underhållning. Inte nog med att svenska programledare envisas med att berätta hur det är i Sverige, de letar också upp de värsta avarterna av amerikanskt samhälls- och kulturliv. New York är annars en kulturell och intellektuell världsstad. Av det märktes inget hos Wikingsson och Hammar.

Under veckändan erbjuder SVT Grillad. TV4 toppar med Robinson och Talang 2009. Kanal 5 sänder Söndagsparty, Ballar av stål, Wipeout och En callgirls dagbok. Tack och lov visar SVT även den brittiska kriminalserien Brottet och straffet.

Den har sänts sedan 1997. David Hayman har varit med sedan starten som den luttrade och blott på ytan brutale polismannen Mike Walker. År 2003 kom Victoria Smurfit in i serien i rollen som kommissarie Róisín Connor. Där Hayman är en gestalt som strikt följer genremönstret, är Connor mindre entydig i sin paradoxala förening av skarpsynthet och en destruktiv handfallenhet föranledd av alltför många förutfattade meningar, både etniska och genusgrundade. Victoria Smurfit tolkar rollen med en inkännande nervighet, som understryks av de ofta utdragna närbilderna; i Brottet och straffet betyder verkligen närbilden något.

Även det för tv radikala bildtänkandet understryker tempot och närheten med två eller tre skeenden inlagda samtidigt. Brottet och straffet är lördagskvällens höjdpunkt på tv.