Snart klippt för filmcensuren?

–Om vuxet folk vill betala för att bli vettskrämda då är det deras problem, inte samhällets, säger Gunnel Arrbäck, direktör och censor på Statens biografbyrå.

Det har gått tio år sedan Biografbyrån senast klippte bort scener ur en ickepornografisk film. När det gäller vuxenfilmerna utgår man från kriteriet att scener som verkar ”förråande” på publiken ska tas bort. Men Arrbäck och hennes kolleger anser inte att vuxna människor kan bli förråade av film annat än av vissa våldsamma pornografiska skildringar.

–Vi har svårt att övertyga både oss själva och varandra om att folk kan få sina grundvärderingar förändrade av att gå och se en film på bio. Kriteriet är så hopplöst. Och det finns ingen forskning som visar att folk blir förråade av film, oavsett vilken film.

Hon har drivit frågan om slopad vuxencensur i decennier men intresset bland politikerna har varit magert. Gunnel Arrbäck menar att Biografbyrån är ett användbart politiskt verktyg.

–Oro uppstår så lätt i vissa delar av allmänheten och då kan politikerna säga ”vi har ett organ som tar hand om det här”. Att vi sedan inte tar hand om det, det är en annan sak.

Ett avskaffande av filmcensur för vuxna har länge varit en hjärtesak för folkpartiet och moderaterna. Trots det röstades den senaste motionen i frågan ner i kulturutskottet i våras, när kristdemokraterna tog ställning för fortsatt censur.

–Vi är tre partier som kommer överens och ett parti som ännu inte kan tänka sig att ge avkall på den. Jag tror att vi kommer att komma överens vad det lider, säger Cecilia Wiktröm (fp), vice ordförande i kulturutskottet.

Varför är du emot filmcensur?

–Därför att nu kan varje knapptryckande femåring tanka hem i princip vad som helst från nätet. Hellre än att ha en hel statlig myndighet som ägnar sig åt att censurera filmer för vuxna borde man ägna sig åt folkupplysningskampanjer kring hur viktigt det är att vuxna övervakar vad barn gör på nätet.

Riksdagsledamoten Dan Kihlström (kd) hör till dem som röstade ner motionen. Han anser att censurbesluten påverkar filmbranschens utveckling.

–Vi tycker att Biografbyrån har en normerande roll i samhället, att de som gör film och distribuerar film vet vad som gäller och har det i åtanke. Och censur låter som någon sorts överpappa, jag ser det mer som en konsumentupplysning.

Tror du att man kan bli påverkad av film?

–Det är självklart att man påverkas av att se film. Om jag tittar på en Bergmanfilm med djupa existentiella frågeställningar så är det klart att jag går vidare och funderar kring dem. Rörliga bilder har en väldig genomslags­kraft och då får man närma sig dem med respekt.

Diskussionen kring den svenska filmcensuren kan föras på två nivåer. Dels om huruvida en demokrati ska befatta sig med censur, dels om att regelverket inte hänger ihop och att det skapar förvirring kring vad som är olagligt och inte. I våras begärde justitiekanslern en översyn av den svenska filmcensuren.

–Det är tillåtet att visa filmer som är brottsliga, om man ska uttrycka det enkelt. Och det kan inte vara meningen. Jag tar inte ställning, jag konstaterar bara att lagen har blivit ohanterlig, säger JK Göran Lambertz.

Brottsbalken säger nämligen att det är straffbart att visa filmer med närgånget och utdraget skildrat grovt våld, medan granskningslagen använder kriteriet förråande för att en film ska stoppas eller klippas.

JK:s begäran behandlas just nu av justitiedepartementet, men ärendet kommer att ta tid.

–Blir det en grundlagsändring så kan den ju inte träda i kraft förrän 1 januari 2011 hur som helst, säger grundlagsenhetens chef Kristina Svahn-Starrsjö.

Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth har lovat att ta upp frågan om att se över lagstiftningen med de andra partierna i regeringen i höst.

Karin Svensson

kultur@svd.se